”Vuxna ser barnen i sista sekunden” Sekundärprevention för barn med föräldrar med missbruk/beroende, psykisk ohälsa och/eller våld i nära relation

Abstract

Studiens övergripande syfte är att få en samlad bild av barns, föräldrars och professionellas perspektiv på barn som har föräldrar med missbruk/beroende, psykisk ohälsa och/eller våld i nära relation. Den insats som undersöks är sekundärprevention i form av stödgruppsverksamhet som riktas till målgruppen i ett län. Studien tar framförallt upp den svenska forskning som finns tillgänglig och med den som utgångspunkt studeras ett län med sex kommuner och de verksamheter som kommunerna är huvudmän för. Studien har genomförts med en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder, dels en webbenkät, ett dialogmöte i form av survey feedback och dels semistrukturerade intervjuer med åtta personer, både vuxna barn och föräldrar. Skillnaderna mellan kommunerna i länet är stora vad gäller satsade resurser i form av tjänster och därmed antalet barn som ges möjlighet att gå i stödgruppsverksamhet. Hur många tjänster som tillsätts förefaller inte ha något samband med kommunens storlek, d.v.s. antal barn i kommunen eller bedömt behov. Respondenterna (barn och föräldrar) påtalar att informationen om den här hjälpen är svår att hitta. Riktade stödinsatser till föräldrar med de besvär som den här studien fokuserar på behöver utvecklas. Som det är nu ges oftast stödet endast till barnet. Kopplingen mellan behov, resurser och uppföljning det vill säga hur dessa bedömningar sker och påverkar varandra har inte gått att upptäcka. Snarare verkar dessa delar fungera oberoende av varandra. Barn och föräldrar är mycket positiva till stödgruppsverksamheten. De är däremot kritiska till att den är svår att hitta och att vuxna inte uppmärksammar dem när de söker hjälp. Barnen vill ha utbildning i hur de ska känna igen symtomen på att man har föräldrar med dessa besvär och vart de kan vända sig för att få hjälp. Intressant är att barnen anser att föräldrarnas beteende borde fokuseras istället för barnens. Föräldrarna tycker att barnen lätt blir osynliga även hos myndigheterna, de vill ha riktade/anpassade föräldragrupper och uppmanar personal att fråga mer om barnen.