Motivera till förändring av levnadsvanor - en utmaning för sjuksköterskan

Abstract

Då sjukdomar relaterade till levnadsvanor utgör en växande del av vårdbehovet blir sjukvårdens uppgift i större omfattning att motivera patienter till förändring av levnadsvanor. En del av sjuksköterskans ansvarsområde är att främja hälsa och förebygga ohälsa, varför han/hon måste ha kunskap om hur patienters levnadsvanor skall hanteras, dels genom hur dessa kan medvetandegöras och dels hur han/hon kan motivera patienten till förändring av en levnadsvana. Syftet med denna uppsats var att beskriva sjuksköterskans funktion i arbetet med att motivera patienter på sjukhus till att förändra levnadsvanor samt hinder i detta arbete. Uppsatsen är en litteraturstudie och baseras på artiklar som sökts fram i CINAHL och genom manuell sökning. Artiklarna analyserades med hjälp av begreppen i det stödjande/undervisande omvårdnadssystemet i Orems omvårdnadsteori; skapa utvecklande miljö, vägleda, stödja och undervisa. I analysen av artiklarna har även hinder för det stödjande/undervisande omvårdnadssystemet tagits fram. Resultatet i sin tur kopplades till Transtheoretical model of change. I resultatet framkom att sjuksköterskan i sitt motiverande arbete skulle utgå från patientens erfarenheter, kunskaper, attityder och känslor. Sjuksköterskan skapade en utvecklande miljö genom att samtalet präglades av öppenhet och att sjuksköterskan tillsammans med patienten kartlade vad i omgivningen som påverkade levnadsvanan. Vägledde gjorde sjuksköterskan genom reflektivt lyssnande där patienten fick väga föroch nackdelar med sin levnadsvana mot varandra. Genom att sjuksköterskan tillsammans med patienten satte mål och utvärderade dessa, samt genom att strategier utarbetades för hur patienten skulle lyckas med förändringen, stödde sjuksköterskan patienten. Undervisningen i förändringsarbete gick ut på att ge patienten rätt kunskap vid rätt tillfälle, detta innefattade både praktiskt och teoretisk kunskap. Hinder för sjuksköterskans motiverande arbete var rädsla för att bli för närgången och personlig samt att det var ett tidskrävande arbete i en tidspressad miljö. Slutsatsen blev att sjuksköterskor behöver mer kunskap och tid för att arbetet med att motivera patienter till förändring av levnadsvanor ska vara mer framgångsrikt.