Samarbete mellan psykiatrisk sluten- och öppenvård: Psykiatrisjuksköterskans upplevelser

Abstract

Bakgrund: Sjuksköterskan är en nyckelperson i att samverka med andra vårdaktörer. För att personer med psykisk sjukdom ska få en smidig övergång mellan sluten- och öppen psykiatrisk vård krävs det att samarbetet mellan dessa enheter är välfungerande. Övergången mellan enheterna har stor betydelse för psykiatriska patienters vård ur ett helhetsperspektiv. Det förutsätter en transparens och tillgänglighet mellan enheter, vilket inte alltid är fallet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur psykiatrisjukskö-terskor upplever samarbetet mellan den slutna och öppna psykiatriska vården. Metod: En kvalitativ me-tod valdes för studien. Sex specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård intervjuades, tre från varje om-råde. För att bearbeta materialet gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom fem kategorier: kommunikation och tillgänglighet, personlig kännedom, organisation, övergång mellan sluten-och öppenvård samt verksamhet. Det blev tydligt att sjuksköterskorna upplevde att organisationen på olika sätt försvårade samarbetet mellan enheter. Organisation var också den kategori som överlappade de övriga kategorierna. Flera av de andra kategorierna gick in i eller förutsatte varandra. Samtliga kategorier gav insikt i vad som kan hindra respektive främja samarbete mellan enheterna samt även hur övergången påverkas. Konklus-ion: Alla sjuksköterskor utom en uppgav den personliga kännedomen som viktig för hur kommunikation-en och tillgängligheten fungerade, detta hängde även ihop med hur övergången blev för patienten. Det framkom en generell skepticism gentemot organisationen som helhet och de förslag till förbättringar som kom uppifrån. Täta omorganiseringar uppgavs leda till ökad arbetsbelastning, svårigheter att införa rutiner och hög personalomsättning. Dessa faktorer kunde i sin tur leda till stress då sjuksköterskan inte upplevde sig ha möjligheten att utföra den vård som hen önskade. Background: A nurse has a central role in cooperating with other care agents. In order for a person with a psychiatric illness to experience a smooth transition between inpatient and outpatient care the coopera-tion between the units need to be well-functioning. The transition between the units has great importance for the psychiatric patients care from a holistic perspective. This requires transparency and availability between units, which isn’t always the case. Purpose: The purpose of the study is to study how psychiatric nurses experience the cooperation between psychiatric inpatient and outpatient care. Method: A qualita-tive approach was chosen for the study. Six psychiatric nurses were interviewed, three from each unit. To process the material qualitative content analyze was used. Results: Five categories were formed from the material; communication and availability, personal knowledge, organization, transition between outpatient and inpatient care and occupational organization. It became clear that the interviewed nurses experienced that the organiza-tion made cooperation between care units harder. The category organization overlapped the other catego-ries. Many of the categories were intertwined and affected each other. All the categories gave insight to what factors had negative or positive affect on the cooperation transition between the units. Conclusion: All the interviewed nurses except one felt that personal knowledge of colleges at other care agents was important for communication and availability. These factors were also found to be important for the tran-sition between the units from the patients’ perspective. The interviews revealed skepticism toward the organization as a whole and the suggestion of occupational improvement that were pitched from higher up in the organization. According to the interviewed nurses constant organizational changes led to a high workload, difficulties to establish routines and loosing personal. These factors could lead to stress due to the perception of not being able to for the patient in full extent.