Elden som aldrig slocknade. Hur Lillehammer klarar av att dra nytta av OS 21 år efter att det tog slut.

Abstract

1994 arrangerades de XVII olympiska vinterspelen i Lillehammer i Norge. Den lilla staden i centrala Norge blev då helt plötsligt centrum för världens uppmärksamhet och fick arenor för många miljoner norska kronor. Kritiska röster menade att Lillehammer var för litet för att förvalta de anläggningar som byggdes med statliga medel, medan andra menade att staden skulle blomstra. Två decennier senare kan man se resultatet, Lillehammer är fortfarande en slumrande småstad men arenorna används och turismen har ökat. Vi har undersökt offentlig statistik över turism, högre utbildning och befolkning för att se om det fått de effekter som man ville. Samtliga dessa områden har haft en positiv utveckling sedan 1994, men enligt forskaren Jon Teigland är effekterna överdrivna och kan delvis förklaras med andra faktorer. På plats i Lillehammer har vi besökt anläggningar och pratat med ansvariga politiker, forskare och representanter från turistnäringen. De ger en annan bild än Jon Teigland. Sedan 1994 har Lillehammer definierats av OS och staden vill söka OS igen. Det här reportaget och sidotexterna är en lägesrapport för hur det ser ut i Lillehammer 2015 med bakgrund av OS som ägde rum för drygt tjugo år sedan.