| dc.description.abstract | Syfte: Studiens syfte är att undersöka dels elevers, åk 6-9, uppfattningar om hur ofta de bjuds in till aktiviteter som främjar delaktighet i lärandet, dels om de anser att dessa aktiviteter har betydelse för deras lärande när det gäller språk-, läs- och skrivutveckling.
Teori: Studien hämtar influenser från positivism och fenomenologi när det gäller vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Synen på specialpedagogik och lärande utgår från ett kommunikativt och relationellt-deltagarperspektiv i samverkan med det sociokulturella perspektivet.
Metod: För insamling av de data som ligger till grund för diskussion och slutsatser i föreliggande studie har enkäten valts som vetenskapligt verktyg. Enkäten innehåller strukturerade frågor där respondenterna har markerat sitt svar på en fyrgradig skala: alltid, ofta, sällan, aldrig. Studien är en urvalsundersökning utifrån olika begränsningar; grundskola, åk 6-9 och därmed har ett strategiskt urval gjorts. Kontakt togs med rektorer via kommunernas hemsidor och innehöll en önska om att vidarebefordrade bifogat missivbrev till aktuella lärare. Enkäten som är en webbenkät mejlades ut till de lärare som tog kontakt och önskade att delta med sina elever. Analysen har dels en kvantitativ karaktär då frekvensen av hur ofta eleverna uppfattar att de bjuds in till aktiviteter som främjar delaktighet i språk-, läs- och skrivutvecklingen redovisas men också ett kvalitativt inslag då resultatet analyseras utifrån olika teman vilka benämns nedan i resultatet. Enkätfrågorna och de olika temana bygger på vad tidigare forskning säger om delaktighet i lärandet/språk-, läs- och skrivutvecklingen.
Resultat: Resultatet baseras på en webbenkät som 107 elever i åk 6-9 har besvarat. När det gäller frågorna som avser elevernas uppfattningar om hur ofta de bjuds in till aktiviteter som främjar delaktighet i språk-, läs- och skrivutvecklingen delas resultatet upp dels utifrån samtliga frågor och svar, dels utifrån de teman som bildats genom att frågorna sorterats utifrån olika förutsättningar som främjar delaktighet i undervisningen. Resultatet angående om eleverna anser att aktiviteterna har betydelse för deras lärande redovisas för sig och sedan i teman och sist i relation till frågorna som avser hur ofta eleverna uppfattar att de bjuds in till aktiviteter som främjar delaktighet i lärandet.
Resultat samtliga svar: När det gäller resultatet för samtliga frågor och svar visar det sig att 67 % av svaren riktar sig mot svarsalternativen alltid/ofta och 33 % av svaren riktar sig mot aldrig/sällan.
Resultat gällande betydelse för lärandet: När det gäller om aktiviteten har betydelse för lärandet riktar sig 63 % mot svarsalternativet Ja, 14 % mot Nej och 23 % mot Vet inte.
Resultat gällande teman och frågor som bygger på ”Hur ofta?”: När det gäller de olika temana visar det sig att det tema som visar högst andel av alltid eller ofta är temat Metakognition. Därefter kommer temat KASAM (Känsla av sammanhang) och temat Formativ undervisning. De teman som har fått lägst andel som visar alltid/ofta är temat Motivation – autentiska uppgifter (uppgifter som har en nära anknytning till verklighetsnära situationer) samt temat Språk och kommunikation.
Resultat gällande teman och frågor som bygger på betydelse för lärandet: Det tema som visar högst andel när det gäller huruvida aktiviteten har betydelse för lärandet är temat Formativ undervisning samt temat KASAM.
Resultat gällande teman och jämförelse mellan ”Hur ofta” och betydelse för lärandet: I jämförelse mellan svarsandelen alltid/ofta (hur ofta?) och svarsandelen Ja (betydelse för lärandet) ligger betydelse för lärandet något lägre än hur ofta eleverna upplever att de bjuds in till aktiviteterna med undantag för temat Lära tillsammans med andra som har en lägre andel svar som riktar sig till alltid/ofta än andelen svar som riktar sig mot att aktiviteten är viktig för lärandet.
Didaktiska konsekvenser: Vad som har kunnat visas i denna studie är att speciallärare har en betydelsefull funktion, ibland avgörande för elevers lust att lära. Funktionen innebär att stötta den verksamhet som eleven befinner sig i. Detta för att i dialog med lärare, elev och föräldrar undanröja hinder i den fysiska, pedagogiska och sociala lärmiljön såväl på individnivå, gruppnivå som på organisationsnivå. I den didaktiska triangeln finns det ett samband mellan syfte (Varför?), metod (Hur?) och innehåll (Vad?). Om syftet är att göra eleverna delaktiga i lärandet måste metod och innehåll utgå från det samma.
Genom reflektioner över slutsatserna i denna studie ska lärare och inte minst speciallärare bidra till att eleverna upplever att de är delaktiga i lärandet, undervisningen och även i sin kunskapsutveckling när det gäller deras språk-, läs-, och skrivutveckling.
De undervisningssätt som kan rekommenderas efter arbetet med beskriven studie är formativ undervisning och att eleverna kan vara delaktiga i planering, genomförande och utvärdering. Läraren eller specialläraren ska bidra till att eleverna känner motivation utifrån intresse och autentiska uppgifter. Det kan utifrån studiens slutsatser vara framgångsrikt att utgå från KASAM (i bemärkelsen stöd och stöttor samt förförståelse som ger en känsla av hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet). Det kan även uppfattas vara framgångsrikt i didaktiska sammanhang att uppmärksamma elevernas metakognition (lära om sitt eget lärande) samt att eleverna lär sig tillsammans med andra och använder språk och kommunikation för att lära och kunna utveckla sin kunskap. Vad som kan uppfattas vara det mest värdefulla innehållet i undervisningen är att utgå från elevens intressen, förståelser av omvärlden och innehåll i elevens livsvärld. | sv |
