Åtgärdsprogram - En omöjlig uppgift? Intervjuer med fyra klasslärare gällande åtgärdsprogram för integrerade elever

Abstract

Syfte Syftet med studien är att ta reda på hur fyra klasslärare talar om arbetsprocessen med åtgärdsprogram för elever som är integrerade i grundskolan. Frågeställningarna som ska åskådliggöra hur klasslärarna talar om arbetet är: Hur talar klasslärarna om arbetsprocessens struktur för åtgärdsprogram? Hur beskriver klasslärarna sin uppfattning om föräldrars, elevers och kollegers delaktighet? Vilket stöd och vilka hinder för arbetsprocessen med åtgärdsprogram, framstår i klasslärarnas berättelser? Metod Metoden som användes var halvstrukturerad intervju med kvalitativ ansats vilket gav möjlighet att studera och tolka klasslärarnas resonemang gällande arbetet med åtgärdsprogram. Resultat I resultatet framgår det samband mellan syn på lärande och hur klasslärarna talar om arbetet med åtgärdsprogram. Med relationellt synsätt på lärande där bedömningen av lärande är formativt talar klasslärarna om arbetet med åtgärdsprogram som en del av undervisningen. De som talar om arbetet med åtgärdsprogram som att de tvivlar på arbetets relevans, uttrycker att det är svårt, otryggt och har behov av stöd. Det framstår också som att de har en individcentrerad syn på lärande. De fyra klasslärarna talar om den övergripande strukturen med processen likartat där man benämner vilka delar som denna innefattar. Kartläggning och utredning framgår i resultatet som två synsätt. När undervisningen innefattar formativ bedömning innebär utredningen en grundlig dokumentation med delaktighet av elev och andra berörda personer. Med ett individcentrerat synsätt visar resultatet på ett större fokus på faktorer som expertstöd och normativa tester. Delaktigheten talar lärarna om med fokus på vårdnadshavare och elev. Någon beskriver hur vårdnadshavare och elev är delaktiga i hela processen medan andra talar om delaktighet i förhållande till att elev och vårdnadshavare får information om att åtgärdsprogram är upprättat. Hinder för arbetet, som framgår i resultatet, är tidsbrist, otydliga direktiv, resursbrist i fråga om expertstöd och dålig kompetensutveckling. Klasslärarna talar om handledning av elevhälsans specialpedagog som ett bra stöd i arbetet med särskilt stöd. En av klasslärarna menar att lärmodellen hon valt att arbetar utifrån, är ett bra stöd.