EXPLICIT I ONÖDAN? Analys av kohesionsskiften mellan den tyska källtexten Atemschaukel och den svenska måltexten Andningsgunga av Herta Müller

Abstract

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om översättningar alltid blir mer expli-cita vad gäller kohesiva bindningar. Hypotesen, som lanserades av Shoshana Blum-Kulka på 1980-talet, gör gällande att all översättning blir mer explicit oavsett vilket källspråket eller målspråket är. Uppsatsen tar upp hennes hypotes och även en del kritikers kommentarer. Eftersom hypotesen nämner just kohesion som något som blir mer explicit i översättningar, blir en grundläggande genomgång av kohesionsbegrep-pet nödvändig. Detta är en begränsad studie där endast ett urval exempel undersöks. De är tagna från en svensk översättning av Herta Müllers tyska roman Atemschaukel och utifrån dessa drar jag mina slutsatser. Jag har valt att använda mig av de kohesiva kategorier som Halliday och Hasan tar upp i sin bok Cohesion in English för att kategorisera mina exempel. För att kunna ta ställning till deras eventuella inherenta karaktär har jag försökt placera dem i någon av Klaudys fyra expliciteringsprocesser, varav tre klassas som nödvändiga explicite-ringsprocesser och endast den fjärde är den översättningsinherenta som inte går att förklara. I och med detta ser jag de nödvändiga expliciteringarna som medvetna stra-tegier från översättaren, och den fjärde processen skulle då vara en omedveten strategi som sker så att säga mer eller mindre automatiskt. Mina måltextexempel innehåller i viss mån mer redundant kohesion än källtexten och detta gäller i synnerhet kategorin konjunktioner. Dessa kohesionsskiften har gjort måltexten lite mer explicit fast inte i tillräcklig utsträckning och på sådant vis att det kan ge stöd åt Blum-Kulkas hypotes. Till viss del har de också påverkat den litterära stilen men läsupplevelsen för den svenske läsaren bör dock vara densamma som för den tyske läsaren.