Hotet om en grönvinter -En fallstudie om synen på klimatförändringarnas hot mot vinterturismen hos aktörer kopplade till Sälenfjällen

Abstract

Klimatförändringarnas påverkan på den svenska fjällkedjan är något som har uppmärksammats på senare år. Snötäcket förväntas minskaunder det kommande seklet, vilket kan få negativa konsekvenser för Sveriges vinterturism, som är beroende av snötillgång. Sälenfjällen ligger i Malung-Sälens kommun i Dalarna och är norra Europas största vintersportområde. Turismen anges som kommunens största basindustri, och vinterturismen genererar stora inkomster till kommunen och skapar många arbetstillfällen. Snötäcket förväntas minska drastiskt i Sälenfjällen under det kommande seklet på grund av klimatförändringarna, och då framförallt i slutet av seklet. Både svensk och internationell forskning har utforskat olika anpassningsstrategier för regioner och vinterdestinationer att utarbeta samt åtgärder att tillämpa. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur olika aktörer kopplade till Sälenfjällens vinterturism ser på klimatförändringarnas hot mot vinterturismen i form av en förväntad minskad snötillgång, vilka strategier som dessa aktörer ser som lämpliga för att hantera problemet samt hur samverkan ser ut mellan dessa aktörer gällande problemet. Syftet besvarades utifrån tre frågeställningar: 1. Hur medvetna är aktörerna omproblemet och hur beskrivs det av aktörerna? 2. Vilka strategier ser de olika aktörerna som lämpliga för att hantera problemet och varför ser de eventuellt olika ut? 3. Vilka utmaningar finns det för de olika aktörerna i hanteringen av problemet?

För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar användes en kvalitativ metod med kvalitativ textanalys av dokument samt samtalsintervjuer. Granskade dokument och informantervaldes på nationell, regional, kommunal och företagsnivå. Uppsatsens resultat diskuteras utifrån två verktyg; ett gällande rumslig skala och interaktioner mellan nivåer, och ett gällande anpassningsstrategier på vinterdestinationer. Klimatanpassning och sårbarhet är begrepp som används i diskussionen. Studien visar på att medvetenheten om problemet finns på allanivåer, där aktörer på nationell nivå är väl medvetna om problemet och har ett flertal utarbetadestrategier för att hantera det minskande snötäcket. Aktörer på regional, kommunal och företagsnivå är medvetna, men är mindre oroade över problemet, och har få eller inga utarbetade strategier för hantering av problemet. Konstsnötillverkning beskrivsav aktörer på lägre nivåer som en lösning. Olikheterna gällande strategier på de olika nivåerna kan främst förklaras utifrån aktörernas olika tidsperspektiv i den ekonomiska planeringen. Det sker en stor satsning på helårsverksamhet i området hos aktörer under den nationella nivån, och detta anges som den huvudsakliga anledningen till att aktörerna inte är särskilt oroliga för problemet. En ökad tillströmning av turister då vinterturismen i Alperna förväntas drabbas hårdare av klimatförändringarna anges också som en anledning till att inte oroa sig. De strategier som rekommenderas av forskarvärlden tillämpas dock i regionen och på destinationen, men utgångspunkten för strategierna och åtgärderna är inte klimatanpassning till en minskad snötillgång, utan istället ekonomisk tillväxt och näringslivsutveckling. Det är idag långt mellan makro-och mikronivå både när det gäller synen på problemet och vilka strategier som ses som lämpliga. Utmaningen för aktörer på alla nivåer är att integrera klimatanpassning i den samverkan som redan finns mellan nivåerna gällande ekonomisk tillväxt och näringslivsutveckling i området. Risken finns att den klimatanpassning som tillämpas endast är reaktiv istället för att bygga upp en kapacitet för klimatanpassning i förebyggande syfte för att undvika en ekonomisk chock när snötäcket börjar minska.