TAKK som redskap i förskolan En intervjustudie om pedagogers uppfattningar av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation

Abstract

Abstract Syfte: Studiens syfte är att undersöka pedagogers uppfattningar av TAKK – tecken som alternativ och kompletterande kommunikation – som redskap i förskolan. Den utgår från två frågeställningar:

Vilken funktion fyller TAKK som redskap för pedagoger i förskolan? Vilka faktorer upplever pedagoger i förskolan påverkar arbetet med TAKK?

Teori: Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, och använder sig även av begrepp och modeller från verksamhetsteori och organisationsteori. Några av de begrepp och modeller som används är medierande redskap (Säljö, 005), resande idéer (Czarniawska, 005) och Engeströms modell över ett mänskligt verksamhetssystem (Knutagård, 003).

Metod: Den metod som använts är halvstrukturerade intervjuer med intervjuguide. Intervjupersonerna är sex pedagoger som gått kurs i TAKK och arbetar eller planerar att arbeta med det i sin barngrupp.

Resultat:Resultatet visar sex olika uppfattningar av vilken funktion TAKK får som redskap, bland annat som kommunikationshjälpmedel, som specialpedagogiskt redskap och som redskap för delaktighet. I analysen framträder även ett antal faktorer som påverkar arbetet med TAKK, till exempel om pedagogen ges tid att lära sig tecken, om alla i arbetslaget är med på tåget och om det finns ett tydligt behov.

En av slutsatserna är att det inte är tillräckligt att som pedagog konstatera att man vill arbeta med TAKK, utan man måste även reflektera kring varför och hur man vill arbeta med det. En annan slutsats är att ett arbete med TAKK alltid har sin utgångspunkt i någon typ av behov.