ETT ÄVENTYR BORT OCH HEM IGEN. En jämförelse av egennamn i två svenska översättningar av J.R.R. Tolkiens The Hobbit

Abstract

I uppsatsen undersöks skillnader i fråga om hur egennamn är översatta från engelska till svenska i två översättningar av J.R.R. Tolkiens fantasyroman The Hobbit or There and Back Again. Översättningarna är gjorda av Britt G. Hallqvist (1962) och Erik Andersson (2007) och har fått namnen Bilbo – En hobbits äventyr respektive Hobbiten eller Bort och hem igen. Syftet med uppsatsen är att ta reda på vilka skillnader som föreligger mellan de två översättningarna vad beträffar översättning av egennamn samt vilket förhållningssätt som är mest framträdande i översättarnas val. De två förhållningssätten som utnyttjas för analysen är Lawrence Venutis domestication och foreignization. Domestication innebär att översättaren har valt att anpassa texten till målkulturen, i det här fallet den svenska, medan foreignization innebär att egennamnen har fått behålla sin ursprungliga form. Egennamnen delas även in i olika kategorier, bl.a. direktöversättning och utelämning, för att se vad som har skett vid översättningen. Resultatet visar att det mest framträdande förhållningssättet de två översättarna har använt sig av är domestication. Vissa av de översatta egennamnen har spår av båda förhållningssätten, t.ex. när stammen på namnet sammanfaller med originalnamnet, men ändelsen har blivit ändrad till svenska. Den kategori som flest egennamn tillhör är direktöversättning, då översättarna har direktöversatt egennamnen till svenska. Slutsatsen som kan dras är att strategin domestication har använts när det är nödvändigt för att egennamnet ska behålla den ursprungliga innebörden och betydelsen även vid översättning. Foreignization har varit mer framträdande i fråga om egennamn som i stor utsträckning endast används till att identifiera individer eller platser där översättningen inte har någon egentlig betydelse.