Elever med behov av särskild skolform Hur diskurser i nationella styrdokument positionerar subjektet elev med utvecklingsstörning

Abstract

Syfte: Studien syfte är att granska subjektspositioner för elever med utvecklingsstörning i grundsärskolans och gymnasiesärskolans läroplaner samt att granska hur talet om kunskap och kunskapsformer ser ut i läroplanstexterna för de olika elevsubjekten.

Teori: Diskursteori, poststrukturalism, subjektspositioner.

Metod: Diskursanalys av läroplanerna för grundsärskolan och gymnasiesärskolan.

Resultat: Efter analysen av läroplanerna framträder tre diskurser, inom vilka man talar till tre olika elevsubjekt. Ett subjekt är eleven utan utvecklingsstörning inom vanliga grundskolan och gymnasieskolan, och de två andra elevsubjekten återfinns inom läroplanerna för särskoleverksamheterna. Även om läroplanerna vänder sig till en grundsärskola och en gymnasiesärskola, finns egentligen inom vardera skolformen två olika verksamheter. I läroplanerna talar man om kunskap och kunskapsutveckling på olika sätt när det gäller de olika elevsubjekten.

De olika läroplanstexterna bygger på resonemang från varandra, och är en del av en intertextuell kedja. Läroplanerna är i vissa delar (framför allt de två första delarna) mycket lika varandra för de olika skolformerna. Därmed positioneras elever med och utan utvecklingsstörning mycket lika vad gäller delaktighet i samhället, och som möjliga innehavare av rollen som ansvarstagande och demokratiska samhällsmedborgare. Samtidigt som elever med utvecklingsstörning skrivs fram som lika delaktiga i samhället, framgår i andra delar av läroplanstexten att de inte har samma möjligheter i samhället som elever utan utvecklingsstörning, och tillhörigheten till skolformen särskola innebär andra, mer begränsade, möjligheter för framtiden. Även beskrivningen av kunskap och mål skiljer sig för de olika elevsubjekten, och innebär begränsningar för framför allt elever inom inriktningen träningsskola på grundsärskolan och individuellt program på gymnasiesärskolan. Man drar i läroplanstexterna en skiljelinje mellan olika kategorier av elever inom särskolan vad gäller deras möjligheter att till exempel lära sig läsa och skriva och förmåga att ta del av faktatexter. Tydligt är också att man nämner olika språkfärdigheter i olika ordning för elever med och utan utvecklingsstörning. Något som enbart tillskrivs elever med utvecklingsstörning i läroplanstexterna är behovet av alternativa kommunikationshjälpmedel, dessa nämns inte i samband med elever utan utvecklingsstörning. Skillnader i talet om kunskap för de olika elevsubjekten är medvetna konstruktioner i dessa statliga styrdokument, och är därmed också ett medvetet särskiljande av elever med utvecklingsstörning.