Upplevelser av särskilt stöd En kvalitativ studie av åtta unga vuxnas upplevelser av särskilt stöd i grundskola och gymnasieskola

Abstract

Syfte: Syftet med undersökningen är att utifrån en livsvärldsfenomenologisk ansats bidra med kunskap om hur några unga vuxna upplevt särskilt stöd i grundskola och i gymnasieskola. Studien har utgått ifrån följande frågeställningar: Hur har de unga vuxna upplevt det särskilda stödet? Vilken betydelse har det särskilda stödet haft för de unga vuxnas självbild? Hur hade de unga vuxna önskat att det särskilda stöd som de fått sett ut?

Teori: Studien tar sin utgångspunkt i en livsvärldsfenomenologisk ansats då studiens syfte är att tillföra kunskap om enskilda personers unika upplevelser av särskilt stöd.

Metod: I studien används en kvalitativ metod med halvstrukturerade livsvärldsintervjuer. Tolkningsarbetet av det insamlade materialet har inspirerats av den hermeneutiska tolkningsläran.

Resultat: I studien berättar åtta unga vuxna om både positiva och negativa upplevelser av särskilt stöd samt om upplevelser av att inte ha fått någon hjälp över huvud taget. Deras berättelser visar också på att stödåtgärder som för en person har upplevts som positiva för en annan har upplevts som negativa. Som exempel på detta kan nämnas de unga vuxnas skilda upplevelser av att ha gått i särskild undervisningsgrupp, samt hur de förhåller sig olika till kartläggningar och diagnoser. I studien framkommer även att när det särskilda stödet upplevts som bäst av de unga vuxna har det ofta varit förknippat med en positiv relation mellan pedagog och elev.