Traumatiserade barn i skolan En intervjustudie om pedagogers erfarenheter av synsätt och bemötande

Abstract

Syfte: Studiens syfte är att studera hur pedagoger bemöter och arbetar med elever som befinner sig i en individuell kris.

Teori: Studien förankras utifrån det sociokulturella perspektivet och systemteorin som båda utgår från samspelet mellan individer och den sociala kontexten. Man ser till individen som en del av en helhet och ett system. Lärandet skapas i det sociala samspelet i helheten och allt vi lär oss, lär vi oss i det sociala samspelet med andra individer.

Metod: Studien bygger på den kvalitativa ansatsen, detta då målet är att nå fram till de olika pedagogernas upplevelser, erfarenheter och individuella tankar kring ämnet. Empirin samlas in med hjälp av kvalitativa intervjuer som är uppbyggda på ett semistrukturerat vis och kommer att utgå från några fasta huvudfrågor som ställs till alla respondenter. Beroende på respondentens svar ges möjligheter till följdfrågor som syftar till att nå djupare i intervjun.

Resultat: I studien framkommer det att pedagogers synsätt och bemötande förändras när de arbetar med traumatiserade barn och att denna förändring sätter spår i deras synsätt och bemötande av kommande elever. När ett trauma blir känt blir den utsatta eleven mer synlig för pedagogen och uppmärksammas mer än förut. Studien visar även på att relationen mellan den traumatiserade eleven och klasskamraterna förändras, även relationen mellan den traumatiserade eleven och pedagogen förändras. Studien visar på att pedagogernas eget psykiska mående försämras under den första tiden de arbetar med en traumatiserad elev. Elevens eget mående försämras tydligt efter traumat och elevens måluppfyllelse sjunker tiden närmast traumat.