Socialhaptik som kommunikativt komplement för elever med flerfunktionsnedsättningar?

Abstract

Syfte: Uppsatsen syfte var tvådelat. Dels att genom en litteraturöversikt beskriva vad socialhaptik är och hur dess möjliga användbarhet bland elever med flerfunktionsnedsättning på tidig utvecklingsnivå ser ut. Samt dels att undersöka hur fyra nyckelpersoner, en pedagog, en lärarassistent (skolans egen benämning), en kommunikationspedagog och en skolpsykolog ser på socialhaptisk kommunikation och dess möjligheter att bidra till ökad delaktighet och lärande-/ kunskapsutveckling bland elever med flerfunktionsnedsättningar.

Teori: Dilemma- och relationellt perspektiv på flerfunktionsnedsättning. Sociokulturellt perspektiv på lärande.

Metod: Fyra semistrukturerade djupintervjuer med två verksamma inom särskolan, en kommunikationspedagog och en skolpsykolog. Intervjuerna analyserade därefter enligt modellen kvalitativ innehållsanalys. Materialet kategoriserades, kodades och de extraherade sammanfattande teman utgör resultatredovisningen.

Resultat: De fyra informanterna redogjorde för sin kunskap kring socialhaptisk kommunikation. Deras kunskapsnivå varierade. Materialet utgör ett resonemang kring kommunikationsformens möjligheter att stötta elever med flerfunktionsnedsättningar på tidig utvecklingsnivå i deras vakenhet, delad uppmärksamhet samt kommunikationsutveckling. Utifrån det begränsade materialet tas den försiktiga slutsatsen att haptiska kommunikationsformer ger stöd i elevens lärande och känsla av delaktighet. För att socialhaptik ska fungera i sin fulla intention behöver kommunikationsutvecklingen vara på symbolkommunikation eller symbolkombinationsnivå.