VEM HAR TILLTRÄDE TILL MEDLING VID BROTT? - En diskussion om medlares förhållningssätt gentemot sekundära parter i medlingsprocessen

Abstract

Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur medlare i Göteborg och Stockholm ser på syftet vid medling vid brott och vem som inkluderas i medlingsprocessen. Genom att undersöka hur medlaren förhåller sig till sekundära parter är även syftet att diskutera orsaker till medlarens förhållningssätt. Teori och tidigare forskning: För att belysa syftet med medlingen och medlarens roll har jag använt mig av interventionsdimensionen och interaktionsdimensionen Metamodell över Medling (Alexander 2008). Jag har även använt en omarbetad version av Riskins Grid (Riskin 1996) för att benämna vem som inkluderas i medlingsprocessen samt vem som står bakom beslutet. Den tidigare forskningen som tas upp i studien behandlar medling vid brott som en brottsförebyggande åtgärd (Sehlin 2009), teori och en studie om återintegrerande skam (Braithwaite 1989; Braithwaite & Mugford 1994) och en studie om medlarens roll (Choi & Gilbert 2010). Metod: Studiens empiriska underlag består av sju semistrukturerade kvalitativa intervjuer med personer som aktivt arbetar, eller har lång erfarenhet av att arbeta som medlare i medling vid brott. Intervjuerna har transkriberats i sin helhet tematiskt strukturerats för att förenkla analys. Resultat: I min studie har det framkommit att medlare i Göteborg och Stockholm i stor utsträckning följer respektive medlingstradition gällande syftet med medlingen och rollen som medlare. Medlare i både Göteborg och Stockholm följer den reparativa rättvisediskursen då medlingen syftar till att minska de negativa konsekvenserna av ett brott. Det finns en skillnad i hur medlare från Stockholm och Göteborg ser på syftet med medlingen, hur processen ska se ut för att uppnå målet samt vilka som ska inkluderas i medlingsprocessen.