PERSONER MED DEMENS I DEN AKUTA VÅRDMILJÖN. Sjuksköterskans upplevelser och attityder

Abstract

Bakgrund: Idag lever 160 000 personer med demens i Sverige. Antalet kommer i det närmaste att fördubblas till år 2050. Hos äldre personer som läggs in på sjukhus för somatisk sjukdom är demens en vanlig samsjuklighet. Dessa har ofta längre vårdtid och får fler komplikationer än andra grupper. Vikten av en anpassad miljö och en personcentrerad omvårdnad betonas för personer med demens. Sjuksköterskan kan ha svårt att tillgodose dessa behov på somatiska akuta vårdavdelningar. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan upplever omvårdnaden av patienter med demens på akuta somatiska vårdavdelningar, och deras attityder gentemot patienter med demens. Metod: Litteraturöversikt baserad på tretton artiklar med huvudsakligen kvalitativ ansats varav två med kvantitativ. Datan har insamlats från Cinahl och PubMed. De insamlade artiklarna har granskats och analyserats och ur detta har tre kategorier tagits fram. Resultat: Sjuksköterskor anser sig inte ha kunskap eller kompetens nog att vårda personer med demens i denna miljö. Sjuksköterskorna beskriver omvårdnaden av patienter med demens som icke optimal i den somatiska akuta vårdmiljön, och vårdavdelningen som fysisk och organisatorisk miljö ses som en stor faktor i detta. Hur sjuksköterskorna tycker att patienterna borde behandlas skiljer sig från hur de faktiskt bemöter patienter med demens. Sjuksköterskans arbete är uppgiftsorienterat där psykiska behov riskerar att förbises. Fokus ligger på patientsäkerheten, somatiska diagnoser och att ha kontroll över situationen vilket riskerar patienternas personhood. Slutsats: Sjuksköterskor upplever vården av personer med demens som konfliktfylld. Både inre och yttre faktorer påverkar omvårdnadens möjligheter. Att införa ett personcentrerat arbetssätt skulle göra sjuksköterskan bättre rustad i mötet med personer med demens och ge en ökad kvalitet på omvårdnaden. Vidare forskning på området behövs.