Bakgrund: Vid uppdragets början hade ett urval av konstnärer redan gjorts av konstnären och chefen för Dalslands konstmuseum Helen Backlund, i samarbete med slöjdkonsulenterna Monica Modig Rauden/Magnus Eriksson på Hemslöjden i Kronoberg samt konstintendenten Fredrik Sandblad på Växjö konsthall. Mitt uppdrag som curator tolkade jag bland annat som skapa ett utställningskoncept utifrån de valda konstnärskapen och att välja verk som påverkade detta koncept på ett intressant sätt eller som själva blev påverkade av konceptet på ett intressant sätt. Om konceptet: Utställningens huvudsyfte var att belysa kraften i slöjden och hur slöjden kan finnas med som uttryck, teknik och förhållningssätt i samtida konst, konsthantverk och design. Jag fann att det gemensamma för de åtta inbjudna personerna var att de visserligen av och till i sina karriärer befunnit sig i slöjdkontexter, men att de också rört sig vidare. Som curator ville jag ta fasta på och i någon mån också hylla denna rörlighet, inte minst på grund av tiden vi lever i, då ett fenomen som hemslöjd (liksom folkmusik och folkdans) riskerar att missbrukas av högerextrema och nationalistiska krafter. Ur min utställningstext: ”Temat för den här utställningen kommer ur de medverkande konstnärernas egna handlingar och banor. Dessa åtta visar hur slöjden pekar hem, men också bort. Att slöjden står stadigt, samtidigt som den är mitt i ett steg. Att slöjden både är rum och äger rum. De visar vad det kan innebära att röra sig genom slöjden. För dem är slöjden förr, nu, sen – här och där. De säger att slöjden handlar om, och alltid har handlat om, flöden av materia och tankar, skiftande behov och en välgörande växelverkan mellan det lokala och världen därute. Likt andra konstnärer är de inte besatta av svar utan drivs istället framåt av sina frågor och av ett prövande och omprövande förhållningssätt till tillvaron.” Slöjden pekar hem, men också bort; tankar om rörlighet väcker också tankar om hemhörighet. Med anledning av detta bjöd jag in den australiska historikern Christine Hansen att skriva en essä för utställningen. Resultatet blev essän ”Inheriting Stones/Stenar i arv” – en utvandrar-/invandrarberättelse om hemhörighet och vardagstingens roll och kraft i en på samma gång föränderlig som beständig värld. Essän bygger på Hansens egna erfarenheter av utvandring, invandring, och på hennes forskning där hon samarbetar med aboriginer. I utställningsrummet behandlades essän som ett verk, ett verk som besökaren kunde ta med sig hem i form av en vikt pappersutskrift på engelska eller svenska. Om resultatet och curatorprocessen: Utställningen besöktes av cirka 5000 personer, och konsthallens personal upplevde att besökarna stannade ovanligt länge och att de i högre grad än vanligt ville prata om utställningen. Både Växjö konsthall och Hemslöjden i Kronoberg var därför nöjda med utställningen som resultat och påverkan. För min egen del var den största behållningen den positiva upplevelsen av att laborera med förhållandena del/helhet och artikulation/mångtydighet. Utställningskonceptet som jag fann i de medverkande konstnärskapen kändes viktigt i relation till samtidens frågor och utmaningar. Konceptet som på ett tidigt stadium kommunicerades till konstnärerna kom i flera fall att styra både val av befintliga verk och tillkomsten av nya verk. Tack vare prövande dialoger med konstnärerna upplevde jag i slutändan att jag både gestaltade en helhet och att jag i vissa fall även medgestaltade delar. Det var också lyckosamt att på ett dynamiskt vis föra in en essä i processen. Under skrivprocessen fick Hansen succesivt ta del av bilder på de verk som skulle ingå, vilket färgade hennes text. När texten var färdig fick konstnärerna läsa den, vilket i några fall påverkade deras verk. Jag översatte sedan texten till svenska, formgav en folder och bestämde hur essän/foldern skulle ta plats i rummet. Mot slutet av förberedelseprocessen hamnade fokus på att i samarbete med konstintendenten Fredrik Sandblad skriva väggtexter och receptionstext, planera det rumsliga samt att i dialog med Sandblad och slöjdskonsulenterna Modig Rauden och Eriksson skapa ett öppningsprogram. Här gjordes viktiga val, i stort och smått, som alla kom att påverka helheten. Medverkande: Fredrik Andersson, Juan Cappa, Karl Hallberg, Jennie McMillen, Ida-Lovisa Rudolfsson, ClaesMikael Svensson, Ulrika Roslund Svensson och Johanna Törnqvist. Essä: Christine Hansen.