Instrumentalrytmik. En studie av instrumentalpedagogers syn på lärandet i instrumentalrytmik och vad den kan ge eleverna på kortare och längre sikt.

Abstract

Syftet med denna uppsats är att se vilka färdigheter barnen får med sig från instrumentalrytmiks- undervisning. Jag undersöker hur instrumentalpedagoger ser på lärandet och om de upplever någon skillnad på de elever som har undervisats i instrumentalrytmik och de som har undervisats i vanlig instrumentalundervisning. Insamlingen av data har skett genom kvalitativa samtalsintervjuer av fyra instrumentalpedagoger och i resultatpresentationen summeras pedagogernas svar tematiskt. Respondenterna beskriver instrumentalrytmiken som ett lustfyllt sätt att lära sig att spela på, då många olika moment vävs in i undervisningen och att det är en långsam progression i lärandet. Den stora skillnaden mellan vanlig instrumentalundervisning och instrumentalrytmik är att i instrumentalrytmiken använder man rörelse vid inlärning och rummet i högre grad. Det finns en helhetssyn på individen och musiken i instrumentalrytmiken där det inte är lika mycket fokus på det instrumenttekniska. Det är svårt att dra någon slutsats på om det blir någon skillnad på längre sikt för de elever som har undervisats i instrumentalrytmik då det är så många andra faktorer i barnets liv som spelar in. Att spela i grupp är något som gör att eleven i högre grad fortsätter att spela och då instrumentalrytmiken sker i grupp kan det ha en påverkan att de fortsätter att spela och vidare skolas in i orkester eller ensembleverksamhet. Vid vilken ålder eleverna börjar att spela och i hur hög grad föräldrarna är engagerade i barnens musikundervisning är andra faktorer som spelar in och som diskuteras i denna uppsats.