Schizofreni – ett anhörigperspektiv

Abstract

Bakgrund: Cirka 30 000 till 50 000 människor beräknas lida av schizofreni i Sverige. Många av dem vårdas hemma med anhöriga som primärvårdare. Öppenvården bygger till viss del på att den som är sjuk själv ansvarar för sin vård och söker hjälp när det krävs. Personer som lider av schizofreni kan ha svårt att klara av planering och omhändertagandet av sin egen hälsa, vilket ställer än större krav på anhörigvårdaren. Syfte: Att uppmärksamma anhörigas upplevelser av att leva med och vårda en person med schizofreni. Metod: En litteraturöversikt över både kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Det visar sig att 30-40 % av anhörigvårdare mår psykiskt dåligt av att ha en närstående med schizofreni. Anhörigvårdare känner sig isolerade och husbundna, Anhörigvårdarna är oroliga för hur patienten skulle klara sig själv samt känner ofta ett stort ansvar. En känsla av ensamhet och brist på support från både släkt och vården är vanligt förekommande. Anhörigvårdare lider och situationen känns helt hopplös, framförallt under perioder när patienten upplever mycket skov. Konklusion: Det är viktigt att som omvårdnadspersonal alltid lyssna och försöka förstå både den anhöriga och patientens historia och upplevelser, även om brister i kunskapen finns.