Enhetschefens pedagogiska utmaning. Det komplexa uppdraget att bedriva ledarskap inom äldreomsorgen

Abstract

Syftet med denna kandidatuppsats har varit att undersöka hur enhetschefer inom äldreomsorgen uppfattar sitt ledarskap. Uppdraget som enhetschef beskrivs i tidigare forskning som komplext och det innefattar en stor variation i de arbetsuppgifter som skall utföras. Enhetschefen måste förhålla sig till den politiska styrningen och de mellanmänskliga relationerna för att kunna utföra sitt uppdrag. Enhetschefens centrala funktion är att skapa och upprätthålla en balans för att kunna påverka medarbetarna mot organisationens mål. Vi har teoretiskt utgått ifrån nyinstitutionalismen för att kunna beskriva och skapa förståelse för hur verkligheten är konstruerad inom den organisation som enhetschefen verkar i. Nyinstitutionalismen har kombinerats med fenomenografisk teori och metod för att möjliggöra en beskrivning av enhetschefers uppfattningar om ledarskap och variationerna i dessa. Studiens resultat visar på olika sätt att förhålla sig till kontexten som enhetschef. Detta beroende på vem ledaren är, vilka direktiv som är gällande för tillfället och vilka medarbetare som skall ledas. Dessa faktorer påverkas av den formella och informella strukturen genom institutionellt tryck och hur enhetschefen svarar på trycket varierar. Trots att de yttre förutsättningarna ser likadana ut för alla enhetschefer ter sig det situationsanpassade ledarskapet på olika sätt i praktiken. Denna variation visar på en nödvändig anpassning som innebär en konstant pedagogisk utmaning för att varje enhetschef skall kunna nå den gemensamma måluppfyllelsen.