ETT ANNAT SORTS KRIG En kvalitativ studie om papperslösa albaner i Sverige som flytt undan blodshämnd

Abstract

Antalet albaner som ansöker om asyl i Sverige är högre än på länge, många uppges fly sina länder på grund av blodshämndskonflikter i hemlandet. Trots detta är det förhållandevis få albaner som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur handläggare på Migrationsverket ser på företeelsen blodshämnd i en albansk kontext, vilken information handläggarna har att tillgå inom ämnet samt hur handläggare tycks resonera när de tar beslut gällande asylsökande från dessa länder. Syftet har även varit att öka kunskapen kring hur de papperslösa albanerna upplever det bemötande de fått av handläggare på Migrationsverket samt hur de ser på sin framtid. Jag har i denna studie genomfört intervjuer med albaner som lever papperslöst i Sverige och som uppger sig fly på grund av blodshämnd. Jag har även utfört en dokumentstudie av dokument Migrationsverket hänvisar till via sin databas Lifos samt domar från Migrationsdomstolen i Göteborg gällande denna typ av fall. Resultatet i studien pekar på att handläggare på Migrationsverket tyck ha en relativt stor mängd information gällande blodshämnd i en albansk kontext att tillgå samt kunskap om det mycket bristfälliga säkerhetssystemet som finns i albanernas hemländer. Detta visar sig dock inte alltid i de beslut som tas i dessa albaners asylansökan. Enligt min studie hänvisar handläggare trots detta till dessa länders polisväsen, samt ifrågasätter graden av hot i de enskildas fall. Det framkom även i arbetet med denna studie att det finns flertalet punkter i mötet mellan handläggare och asylsökande albaner där olika kulturella kontexter kan ha försvårat förståelsen i mötet dem emellan. Detta gäller speciellt synen på det våld som förekommer i dessa länder samt bedömningen om trovärdigheten i albanernas berättelser. Detta analyserar jag i studien med hjälp av erkännandeteorin samt Kamalis (2005) definition av ”de andra” samt tidigare forskning gällande trovärdighetsbedömningar och våld och heder. De albaner jag intervjuat vittnar även om de svårigheter de upplever som papperslösa i Sverige, främst gällande att få basala behov uppfyllda. De planerar ändå att stanna i Sverige då detta ses som ett bättre alternativ än att återvända till hemlandet med tanke på det hot som där föreligger samt hemländernas politiska styre. Det faktum att Albanien och Kosovo närmar sig ett fullvärdigt medlemskap i EU och därmed av flertalet länder definieras som ”säkra länder” hävdar jag även i denna studie bidrar till albanernas situation på ett negativt sätt.