Lärares förhållningssätt till flerspråkiga elever

Abstract

Syftet med föreliggande studie är att undersöka lärares förhållningssätt till flerspråkiga elever. Detta har gjorts utifrån frågeställningarna: • Vad innebär flerspråkighet i skolan idag? • Hur möter lärare flerspråkiga elevers erfarenhet och vad har de för förväntningar på dem? • Hur upplever lärare sin kompetens att hantera flerspråkighet?

Undersökningen är gjord med kvalitativ ansats utifrån fokusgrupper med lärare som undervisar i grundskolans stadier 1-3 samt 4-6. Skolans rektor har även intervjuats. Därefter har materialet transkriberats och analyserats med vägledning av litteratur och tidigare forskning på området. Studiens resultat visar att störst betydelse för flerspråkiga elevers skolframgångar ligger i en positiv och bekräftande relation med läraren. Studien visar att läraren i sin position innehar makt och möjlighet att definiera eleven. För att relationen ska vara bekräftande för eleven krävs det att läraren har kunskap om både hur eleven utvecklas på bästa sätt, samt att läraren är medveten om de normer som existerar. Relationen påverkas även av samhällsvärderingar och organisationskultur. Undersökningen visar att det råder en enspråksnorm på skolan där flerspråkighet ses som en brist som kan leda till att eleverna inte känner sig bekräftade. Lärarna upplever att det är svårt att ta reda på vad de flerspråkiga eleverna har för erfarenheter, vilket leder till att de i stället fokuserar på det de inte kan. Lärarna ansåg sig inte ha fått kunskap om flerspråkiga elever och deras lärande under sin utbildning. De som hade kompetens hade fått den genom kompetensutveckling eller erfarenhet. Det fanns även perspektiv som visade att man såg elevernas flerspråkighet som en tillgång, men bristperspektivet var det som framgick med störst tydlighet i studien. Eftersom läraren är den största påverkansfaktorn på elever är studiens viktigaste bidrag att medvetandegöra och synliggöra de normer som råder för att ha möjlighet att förändra och påverka dessa.