Publiken som inte ville komma. Göteborgs stadsmuseums arbete för att bredda publiken ur ett mångfaldsperspektiv samt en kartläggning av målgruppen museiovana, unga vuxna från Göteborgs ytterområden

Abstract

Syfte: Göteborgs stadsmuseum vill nå bredare målgrupper än de gör idag och syftet med studien är att dels att kartlägga varför målgruppen, museiovana unga vuxna från Göteborgs ytterområden, inte kommer till museet och dels att undersöka hur Göteborgs stadsmuseum arbetar för att nå den specifika målgruppen. Därutöver tas också olika utvecklingsmöjligheter fram för publikutvecklingsarbetet. Teori: De teoretiska perspektiv som ligger till grund för analysen är strategisk kommunikation och målgruppsanalys, som är en modell som där publiken segmenteras och beskrivs utifrån olika egenskaper som kön, ålder, personlighetsdrag och grundläggande värderingar. Analysen kommer också ta hjälp av publikutvecklingsmodeller som är ett område som ligger nära målgruppsarbetet och kan vara en väg för kulturverksamheter att bredda sina målgrupper. Metod: Målgruppsanalysen genomförs genom en enkätundersökning och fokusgruppsintervjuer. Dessutom intervjuas representanter från Göteborgs stadsmuseum för att undersöka problematiken utifrån museets perspektiv. Utvecklingsmöjligheter tas fram utifrån studiens resultat och tillgänglig litteratur på området. Resultat: Resultatet pekar på att målgruppen inte kommer till museet för att det inte är en del av gruppens livsstil, normer och värderingar. Målgruppen har varit på museet med skolan men inte med föräldrar/andra vuxna och upplever museet som en plats som inte är för dem och Stadsmuseets vanliga kanaler används inte av målgruppen. Studien pekar också på att Göteborgs stadsmuseum har en stor förståelse för problematiken, men att resurser saknas för att genomföra nödvändiga förändringar. Publikutveckling, delaktighet och målgruppsanpassat arbete tar tid. Och resultatet pekar också på att en stor del av problemet ligger i att Göteborgs stadsmuseum inte har en representativ personalsammansättning ­ och att detta leder till att utställningar, kommunikation och program produceras av och för en homogen grupp. Möjliga lösningar är att öka representationen genom en ny rekryteringspolitik, öka delaktigheten, använda sig av ambassadörer och nätverk i större utsträckning, se över den pedagogiska verksamheten och att förstärka det övergripande strategiska arbetet mellan kulturförvaltningens olika delar.