Problemlösning och delaktighet En fallstudie med fokus på framgångsfaktorer för att stödja delaktighet för elever i behov av extra anpassningar i matematikundervisning

Abstract

Syfte Syftet med studien var att undersöka hur man kan få elever i behov av extra anpassningar delaktiga vid matematisk problemlösning i grupp. Sökarljuset har riktats mot att hitta framgångsfaktorer.

Teori Studien tar avstamp i det sociokulturella perspektivet och begrepp som stöttning, artefakter, kommunikation och närmaste utvecklingszon används. Modern matematikdidaktik har sin utgångspunkt i socialkonstruktivismen och därmed blir denna också en del i den teoretiska inramningen för studien.

Metod Valet av metod föll på kvalitativ fallstudie eftersom syftet är att studera en företeelse i ett avgränsat område under begränsad tid. Själva fallet eller företeelsen är hur delaktighet för samtliga elever i en klass sker under en lektion i matematisk problemlösning. I fallstudien ingår två matematiklärare som av praktiska skäl benämns ”Johanna” och ”Cecilia”.

Resultat Resultatet i studien visade att orkestreringen av lektionen är viktig. Läraren följer ett förutbestämt mönster och har noga tänkt igenom val av problem och målet med undervisningen. I mönstret ingår att varje elev ska få fem minuter att tänka själv för att skapa sig en egen ingång till problemet. Under den här tiden kan läraren vid behov stötta någon. Studien visade också att eleverna arbetar i par, inte tre- eller fyrgrupper, under problemlösningstiden. Par-konstellationerna hade bestämts av läraren på något olika grunder. Resultatet visar att båda matematiklärare har ett tydligt didaktiskt kontrakt som stödjer delaktighet i klassrummet på flera sätt. Eleverna fostras till att ta ett kollektivt ansvar för lärandet och förväntas hjälpa varandra genom att kunna förklara och ställa stöttande frågor. Båda lärarna i fallstudien anser att felaktiga lösningar är intressanta och betraktar dem som en naturlig del i utvecklingen. Eleverna får lära sig att resonera och reflektera matematiskt med varandra genom att träna i par och även i helklass. Varje elev förväntas skriva upp sin lösning. Elever som har svårt att redovisa kan utveckla sin förmåga genom att se exempel. Kommunikationen, dokumentkameran och redovisningen på slutet gör de matematiska resonemangen tydliga och elever i behov av extra anpassningar får fler lärtillfällen. Lärarna har organiserat platser och par på ett sätt så att de hinner lägga mer tid på elever som är i behov av extra anpassning. Båda lärare har förhållningssättet att alla elever kan lära sig högstadiets matematik.