Magnetkameraundersökning som fosterdiagnostik metod - Den gravida kvinnans upplevelse samt magnetfältens påverkan på fostret

Abstract

Bakgrund: Fosterdiagnostik innefattar de metoder som avser att inhämta information om fostrets hälsa och har för avsikt att förebygga och minska lidande hos de blivande föräldrarna samt det väntade barnet. Fosterdiagnostiska magnetkameraundersökningar används främst som komplement till ultraljud vid utredning av komplexa missbildningar. Många individer som genomgår magnetkameraundersökningar upplever en känsla av oro och obehag i samband med undersökningen. Modaliteten betraktas som en säker metod då den inte bygger på joniserande strålning men teoretiskt sett skulle magnetfälten som används vid undersökningen kunna påverka fostret negativt. Två potentiella risker är värmeutveckling och den höga ljudnivån vid undersökningen. Syfte: Syftet med det aktuella examensarbetet är att beskriva magnetkameraundersökningar som fosterdiagnostisk metod med fokus på den gravida kvinnans upplevelse samt magnetfältens påverkan på fostret. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar valdes som metod och analys och utförande gjordes i enlighet med Fribergs modell. Resultat: Resultatet visar att en tredjedel av kvinnorna upplevde fosterdiagnostiska magnetkameraundersökningar som obehagliga. De faktorer som påverkade upplevelsen mest var behovet av att ligga stilla, den långa undersökningstiden och höga ljudnivån. Många upplevde oro och ångest, som främst var relaterat till rädsla över undersökningens resultat samt eventuell fosterpåverkan. Kvinnorna uttryckte att informationen som erhållits var bristfällig. Trots detta ansåg kvinnorna att magnetkameraundersökningen var av stor vikt för fosterutredningen. Ingen fosterpåverkan i samband med magnetkameraundersökningar identifierades med avseende på fostrets välmående, graviditetsutfall, funktionell utveckling samt hörsel och syn. Slutsats: Utveckling av nya och förbättrade tekniker har medfört att magnetkameraundersökningar används i större utsträckning inom fosterdiagnostik. Fosterdiagnostiska magnetkameraundersökningar kan ge upphov till oro och obehag. Ansvar ligger hos röntgensjuksköterskan att bemöta dessa känslor och göra undersökningen så behaglig som möjligt. Litteraturöversikten har inte kunnat påvisa någon negativ fosterpåverkan relaterat till magnetfälten men det föreligger stort behov av vidare forskning avseende magnetfältens påverkan på fostret samt den gravida kvinnans upplevelse.