Buscopan och Glucagon - Nödvändighet eller formalitet vid CT-kolografi

Abstract

BAKGRUND: Det sker en ständig utveckling av diagnostiska undersökningsmetoder inom radiologi. Kolonröntgen var den primära radiologiska kolonundersökningen före övergången till CT-kolografi. Metodiken för dessa två undersökningar skiljer sig åt och användningen av spasmolytiska läkemedel (Buscopan och Glucagon) följde med trots motstridig forskning kring dess effekter vid kolonröntgen. Användningen av spasmolytiska läkemedel motiverades av deras relaxerande effekt på tarmen som dels anses bidra till ökad tarmdistension, vilket i sin tur bidrar till bättre diagnostisk, och dels skapa bättre bekvämlighet för patienten. För att kunna utföra radiologiska undersökningar riktigt, sett både till patientens bästa och bilddiagnostik, är det viktigt för röntgensjuksköterskan att kravet på evidensbaserad vård uppfylls. SYFTE: Att kartlägga kunskapsnivån av den forskning som finns kring den nytta läkemedlen Buscopan och Glucagon har vid CT-kolografi. METOD: En allmän litteraturöversikt utfördes enligt Fribergs modell, till vilken tio stycken vetenskapliga artiklar valdes ut. RESULTAT: Glucagon hade ingen effekt på den totala tarmdistensionen. Buscopan hade en positiv effekt på patientens bekvämlighet, men dess effekt på tarmdistensionen visade sig vara oviss. KONKLUSION: Riktlinjerna för dagens rutinmässiga användning av spasmolytiska läkemedel vid CT-kolografi bör ses över. Detta gäller i synnerhet Glucagon som inte skapar bättre förutsättningar för bilddiagnostik och vars effekt på patientens bekvämlighet är outforskad. Buscopan har en positiv effekt på patientens bekvämlighet, däremot är dess effekt på tarmdistensionen fortsatt oklar.