| dc.description.abstract | Den litterära kanons vara eller icke vara var en het fråga i det senaste valet. Debatterna var
många och åsikterna skilde sig åt. Kanonbegreppet används inom många olika genrer.1 Inom
religion används ordet för skrifter som teologer eller andra auktoriteter ansett är gudomliga.
Litteraturvetenskapen har lånat ordet ifrån religionsvetenskapen. I Anna Williams bok
Stjärnor utan stjärnbilder har hon definierat kanon inom litteraturvetenskap som ”den relativt
fast fixerade grupp av verk och författarskap som konstituerar den allmänt accepterade bilden
av litteraturens historia.”2 I boken Mer än bara kvinnor och män. Feministiska perspektiv på
genus har Kristin Järvstad skrivit artikeln ”Övergångskvinna eller föregångskvinna?
Kvinnobilder i svensk litteratur från förra sekelskiftet.”3 Ett problem som tas upp i den
artikeln är att i den traditionella litteraturhistorien läser man om de stora författarna och utan
frågor accepteras dessa som vår litterära kanon. Många gånger utgår man ifrån att de är
utvalda på grund av sin representativitet och kvalitet. De är våra klassiker och de kvinnliga
författarna som är i klar minoritet faller ofta i glömska. Ett exempel som stödjer det
resonemanget är debatten som har pågått i offentligheten hösten 2006 om den litterära kanon.
I debatten har aldrig frågan diskuterades hur vår litterära kanon har kommit till eller varför så
få kvinnliga författare är representerade. Debatten började med Folkpartiets förslag att
svenskämnet skulle få en utvidgning i skolan och att läroplanen skulle kompletteras med en
litteraturlista med svenska och utländska författare som har en särskild betydelse. En Temoundersökning4
gjordes och 2351 personer svarade, av dessa svarade 1070 ungdomar på
Lunastorm, 257 lärare i grund-och gymnasieskolan och resterande 1024 svarade men det
redovisas inte var. Den redovisade enkäten visade att sex av tio vill ha en litterär kanon i
skolan. Mest positiva var kvinnor, äldre och lågutbildade. Frågan som Temo ställde var
följande:
I debatten har vissa hävdat att mer läsning av litteratur och en gemensam litteraturlista i
skolan skulle göra att eleverna blir bättre på svenska och får bättre kunskap om det
svenska kulturarvet. Andra har hävdat att en gemensam lista inte behövs utan snarare
kan tolkas som en ovilja att acceptera att Sverige är en mångkulturell nation. I debatten har en gemensam litteraturlista kallats litterär kanon. Vad tycker du? Är du för eller
emot att man inför en gemensam litteraturlista i skolan?5
Debatten rasade vidare och i Dagens Nyheter var debatten som hetast. Hårdast kritik mot
förslaget hade litteraturvetaren Stefan Jonsson, som hävdade att det redan finns en existerande
kanon men att använda den svenska litteraturen i integrationens tjänst är fel6. Enligt
Folkpartiets Cecilia Wikström är målet att lära ut det svenska språket, värderingar och sociala
koder. Det är, menar Stefan Jonsson, att förmedla en falsk och inskränkt bild utav vad som är
svenskt. Att tillverka en statlig överkanon hjälper inte till att rädda svenskämnet,
litteraturintresset eller integrationen utan det kan tvärtom leda till ökad intolerans och rasism
genom att man drar en linje mellan svenskar och de andra. Ebba Witt-Brattström påpekade i
sin artikel att Sverige är nog det enda landet i världen som inte har i uppdrag att undervisa i
den egna klassiska litteraturen och det är naivt att tro att skönlitteraturens uppgift är att
dokumentera erfarenheter. Enligt Ebba Witt-Brattström ska en skolkanon tas fram med tanke
på etnicitet, kön och sexuella läggningar.
....
1.1 Syfte och frågeställning
Med inledande problematik har jag valt att undersöka hur ett manligt och kvinnligt
författarskap har skildrats och representerats i svenska gymnasieläroböcker från 1966 – 2006.
Som representant för ett manligt författarskap har jag valt Harry Martinson och som kvinnlig
representant har jag valt Moa Martinson. Moa Martinson och Harry Martinson var ett
författarpar som var gifta under perioden 1929-1939. Det finns mycket som förenar dessa två
författare. De författardebuterade med endast 4 års mellanrum, båda två skildrade hur hårt
livet kan vara och både Moa Martinson och Harry Martinsons författarskap sorteras in under
genren arbetarförfattare. Men en sak skiljer dem åt, den ena är man och den andra är kvinna.
Eftersom det finns mycket som förenar dessa författare har jag valt att de får representera hur
ett manligt och kvinnligt författarskap skildras och representeras i våra läroböcker. Min frågeställning är följande:
• I vilka läroböcker omnämns Harry Martinson och Moa Martinson samt på hur många
sidor?
• Vilket förhållningssätt har författaren i sin skildring av Harry Martinson samt Moa
Martinson?
• Hur är fördelningen mellan manliga och kvinnliga läroboksförfattare? | eng |
