Skriftspråksutveckling med grammatiska metaforer. En systemisk-funktionell analys av gymnasieelevers utredande texter.

Abstract

Under skolgången ställs det allt högre krav på att vi ska kunna uttrycka oss med språkbruk som är anpassat till vetenskaplighet. I gymnasieskolan, framförallt i studieförberedande program, tar det sig uttryck i alltmer akademiskt inriktade skriftliga uppgifter. Grammatiska metaforer är ett begrepp inom systemisk-funktionell grammatik som innebär att betydelser som naturligt uttrycks med en ordklass som verb eller adjektiv, istället uttrycks med ett substantiv. Denna nominalisering gör det möjligt att komprimera betydelser, att klassificera och att relatera olika fenomen till varandra på ett mer effektivt sätt, vilket är nödvändigt för vetenskapliga uttryck. Syftet med uppsatsen har varit att se i vilken utsträckning förmågan att använda grammatiska metaforer utvecklas under gymnasiet. Materialet har utgjorts av texter skrivna av 40 elever på gymnasiet vid två tillfällen. En del av eleverna deltog i utbildning med undervisning på engelska, andra deltog i normal undervisning. Resultatet visar entydigt att eleverna ökar användningen av grammatiska metaforer från skrivningen av den första uppgiften under termin 1 på gymnasiet till författandet av den andra uppgiften under termin 4. Det gäller materialet som helhet såväl som de olika grupperna och de enskilda eleverna. Med de grammatiska metaforerna kunde texterna göras mer abstrakta, tätare, och mer generaliserande. Ofta följer utvecklingen av hanteringen av grammatiska metaforer utvecklingen av kompetensen att konstruera dem. Det är dock inte givet utan grammatiska metaforer tillsammans med dess olika funktioner behöver lyftas fram explicit i undervisning för att ge alla möjlighet att utveckla förmågan att hantera grammatiska metaforer och de språkliga möjligheter som de för med sig.