Sjuksköterska och patient, jämbördiga partners i den rättspsykiatriska vården. En kvalitativ studie med utgångspunkt i sjuksköterskors erfarenheter av vårdrelationer.

Abstract

Bakgrund: I Svensk sjukvård råder en ojämn fördelning mellan det traditionella sjukdomsfokuserade perspektivet och det humanistiska. Förändring behövs för att dessa två kunskapskulturer skall kunna samexistera och forskning pekar på att implementering av personcentrerad vård skall kunna skapa möjligheter för det. Personcentrerad vård beskrivs utifrån tre begrepp, patientberättelsen, partnerskapet och dokumentation. Alla tre delar är nödvändiga men partnerskapet beskrivs som det allra mest centrala. I partnerskapet möts vårdare och patient som likvärdiga partners och relationen präglas av förtroende, tillit och öppenhet. Implementering av personcentrerad vård har påbörjats inom svensk sjukvård men några resultat från den slutna psykiatriska vården har ännu inte redovisats. Den rättspsykiatriska vården är inte frivillig för patienten och den innehåller svåra etiska dilemman. Syfte: Målet med denna studie är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att skapa samt upprätthålla vårdrelationer med patienter inom rättspsykiatrisk vård. Dessa erfarenheter används sedan för att försöka förstå hur ett partnerskap skall kunna te sig i denna kontext. Metod: Studien baseras på data från tre fokusgruppsintervjuer med totalt 11 sjuksköterskor från två olika enheter inom den rättspsykiatriska vården i Göteborg. De transkriberade fokusgruppsintervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Resultatet visar att det finns likheter mellan hur partnerskapet beskrivs och hur sjuksköterskorna beskriver sina erfarenheter av vårdrelationer. Sjuksköterskornas erfarenheter visar att de arbetsuppgifter som syftar till säkerhet till exempel visitationer av patienters rum försvårar relationsbyggandet. Möjligheter och främjande aspekter för relationsbyggande inom den rättspsykiatriska vården beskrivs av sjuksköterskorna. Det är fritidsaktiviteter både inom och utanför den rättspsykiatriska byggnaden, den anpassade miljön och de planerade veckosamtal som sker regelbundet mellan patientansvarigsjuksköterska och patient. Slutsats: Fördjupningen i sjuksköterskors erfarenheter av vårdrelationer inom rättspsykiatrin gav viss förståelse för vilka hinder och möjligheter den rättspsykiatriska vården också kan komma att utgöra för ett partnerskap. Dessa aspekter utgör viktig kunskap vid en framtida implementering av personcentrerad vård. För oss har det blivit tydligt att den höga etiska medvetenheten inom personcentrerad vård kommer att ställas på sin spets i det framtida mötet med den rättspsykiatriska vården vilket kommer att bli intressant att följa.