SAGOR FÖR BARN OCH VUXNA. Målgruppsanpassning i två olika svenska översättningar av tre av H.C. Andersens sagor.

Abstract

H.C. Andersen skrev sagor för både barn och vuxna. Vilka skillnader finns mellan en översättning som riktas mot barn och en som riktas mot vuxna? Krävs det olika tillvägagångssätt för att anpassa översättningen till olika målgrupper? Syftet med denna uppsats är att jämföra översättningsstrategier med avseende på målgruppsanpassning i två olika svenska översättningar av tre av H.C. Andersens sagor. I uppsatsen besvarar jag följande frågor: 1) vilka skillnader och likheter finns det mellan de svenska översättningarna och källtexterna samt mellan de båda översättningarna? och 2) vilka effekter kan skillnaderna ge och vilka orsaker kan ligga bakom dem? De översättningar som har undersökts är Åke Holmbergs översättningar för barn (1983) och Lars Welinders översättningar för vuxna (2002). De tre sagorna som har analyserats är Fyrtøiet (”Elddonet”), Keiserens nye Klæder (”Kejsarens nya kläder”) och Lille Claus og store Claus (”Lillklas och Storklas”). Som utgångspunkt för analys och kategorisering av skillnader och likheter mellan översättningarna används Rune Ingos kategorier (semantiska tillägg, explicitgörande, semantiska utelämningar och implicitgörande) och Göte Klingbergs kategorier (kontextadaptation, modernisering och purifikation). Sagorna har undersökts, och exempel på skillnader och likheter mellan källtexterna och måltexterna samt måltexterna sinsemellan har sammanställts och analyserats. Exemplen har delats in i fyra kategorier: semantiska tillägg (tillägg som tillför ny information), explicitgörande (tillägg som inte tillför ny information, utan istället tydliggör sådant som kan läsas mellan raderna eller förstås utifrån kontexten), semantiska utelämningar (utelämningar som innebär informationsförlust), implicitgörande (utelämningar som inte innebär en informationsförlust då informationen istället är underförstådd och kan läsas mellan raderna), och andra avvikelser (skillnader som visar på hur översättarna har valt att hantera t.ex. namn, fasta uttryck och ordval). Studien visar att Holmberg sällan har valt att avvika från källtexten och att de avvikelser som har gjorts främst är explicitgöranden som underlättar läsningen av måltexterna. Welinder har däremot gjort flera semantiska utelämningar och implicitgörande, vilket kan försvåra läsningen, men är passande i detta fall eftersom översättningen vänder sig till vuxna.