Att avstå från receptförskrivna läkemedel – en kartläggning av vem och varför

Abstract

Förskrivning av läkemedel och användningen av dessa ökar kontinuerligt i Sverige. Det är dock känt att en liten andel av befolkningen avstår från att hämta ut receptförskrivna läkemedel. I såväl de svenska folkhälsomålen som i hälso- och sjukvårdslagen uttrycks att god hälsa och vård ska ges på lika villkor i hela befolkningen. Detta innebär att ingen människa som behöver vård eller läkemedel ska behöva avstå. Bristande följsamhet vid läkemedelsbehandling kostar samhället stora summor pengar och kan orsaka individer onödigt lidande. Läkemedelsreformen år 1997 innebar bland annat att egenavgifterna ökade och att samhällets subvention därmed främst skulle riktas till de med stora behov av läkemedel snarare än de med enstaka behov av läkemedel.

Syftet med uppsatsen var att kartlägga vilka grupper i befolkningen som avstår från receptförskrivna läkemedel och vilka orsaker som anges. Frågor om i vilken utsträckning kön, ålder, utbildning, födelseland, yrkesstatus och ekonomisk situation spelar roll för läkemedelsanvändningen belystes. I en deskriptiv ansats diskuterades resultaten i relation till främst socioekonomisk position.

Uppgifterna i uppsatsen byggde på populationsbaserade resultat från Statistiska Centralbyråns (SCB) hushållsekonomiska undersökning (HEK) från år 2000 och 2005, Socialstyrelsens specialbearbetning av HEK- undersökningen år 2000 samt Statens Folkhälsoinstituts (FHI) nationella folkhälsoenkät ”Hälsa på lika villkor?” från år 2006.

Kartläggningen visade att andelen i befolkningen som avstod från läkemedel av kostnadsskäl uppgick till 3 procent år 2005 enligt HEK- undersökningen. Det är en ökning från 2,4 procent enligt motsvarande undersökning år 2000. Enligt folkhälsoenkäten 2006 hade 6,5 procent av befolkningen avstått från läkemedel av olika skäl de tre senaste månaderna vid svarstillfället.

Sammanfattningsvis visade resultaten att ojämlika ekonomiska och sociala förutsättningar gjorde att vissa grupper avstod från läkemedel i större utsträckning än andra. Det var framför allt ensamstående med barn, arbetslösa, förtidspensionärer, personer med sjukersättning eller socialbidrag som avstod, och i genomsnitt i dubbelt så stor utsträckning som befolkningen i helhet. Kvinnor avstod generellt något oftare än män och yngre avstod oftare än äldre. Sambandet med ekonomisk situation var tydlig. Ekonomiska skäl angavs som främsta orsak till att avstå från läkemedel i både HEK- undersökningarna och folkhälsoenkäten. Den näst vanligaste orsaken till att avstå var att man ansåg sig redan ha tillräckligt med läkemedel.

Att i många sammanhang sårbara grupper i befolkningen avstod från att hämta ut läkemedel oftare än andra understryker att detta är ett folkhälsoproblem och inte enbart ett individuellt medicinskt problem. Med en tvärvetenskaplig ansats inom forskningen i mötet mellan farmakoepidemiologi, samhällsmedicin och folkhälsovetenskap, finns goda förutsättningar för att identifiera vilka omständigheter som krävs för god hälsa i befolkningen och för att faktiska behov av läkemedel ska tillgodoses jämlikt.