HÄR ÄR DITT LIV-En studie kring utredningsarbete inom ekonomiskt bistånd

Abstract

Att jobba inom socialtjänsten med ekonomiskt bistånd innebär att man som socialsekreterare måste skriva en hel del utredningar, och det förväntas av socialsekreterarna att dessa utredningar är objektiva sammanfattningar av klientens situation. Men är det överhuvudtaget möjligt att vara objektiv? Och är det egentligen klientens berättelse som skrivs ner i utredningen eller socialsekreterarens? Studien utgår från frågeställningarna: Vad innebär det att utreda inom ekonomiskt bistånd? Hur ser socialsekreterare på klientens delaktighet i utredningsprocessen? Är bristande kunskaper i svenska ett hinder för klientens delaktighet i utredningsprocessen? Syftet med studien är att studera utredningsarbete inom ekonomiskt bistånd och den strukturerade utredningsmetod som används inom Göteborgs Stad, samt att se om socialsekreterarna som använder den anser att den leder till att klienten blir mer delaktig. När det gäller delaktighet definieras det begreppet här som aktiv medverkan och medinflytande. Studien görs utifrån ett postmodernt perspektiv. För att få svar på frågeställningarna har tio socialsekreterare i invandrartäta stadsdelar i Göteborg intervjuats, och resultaten av denna empiriska undersökning har analyserats med hjälp av teorierna socialkonstruktionism och narrativ teori. Att utreda inom ekonomiskt bistånd är en mångfacetterad uppgift. Socialsekreteraren skall inhämta information från klienten, tolka denna information, sammanställa den i en utredning och därefter fatta ett korrekt beslut. I utredningsprocessen ingår även att informera klienten, motivera och göra en planering. I Göteborgs Stad används nu en strukturerad utredningsmetod kallad DUR. De socialsekreterare som intervjuats använder sig av denna utredningsmall på det sätt som socialstyrelsen rekommenderar, d.v.s. som ett komplement till samtalet när de anser att den är till hjälp och inte som en övergripande metod. Det är viktigt att man som socialsekreterare inte förlorar nyfikenheten på klientens berättelse och låter den ersättas med svar på kryssfrågor i ett frågeformulär. Att göra klienten delaktig i utredningsprocessen är något som många av de som intervjuats upplevt som svårt. Det största hindret för detta är tidsbrist. Flera kontor har tagit fram egna metoder för att jobba med delaktighet då detta är något som anses viktigt. Skattningsskalorna i DUR-materialet är något som många socialsekreterare använder sig av och de anser även att detta är ett sätt att öka delaktigheten. Om språket är ett hinder eller inte när det gäller delaktighet i utredningsprocessen råder det delade meningar om. Några anser att bristande kunskaper i svenska gör att delaktigheten minskar eller helt försvinner medan andra inte anser att det påverkar delaktigheten. Att delaktighet är viktigt när det gäller förändringsarbete är alla överens om. Alla är också ense om att språket har betydelse, men inte alla anser att bristande kunskaper i svenska minskar delaktigheten. När man bedriver utredningsarbete och ser på det ur ett postmodernt perspektiv blir det viktigare att höra klientens berättelse och än att få svar på frågor i ett frågeformulär. Ur rättsäkerhetssynpunkt finns det frågor som måste ställas, men om man har en dialog med klienten och verkligen samtalar brukar svaren komma ändå.