De tysta rösterna på operan. En studie om Göteborgsoperan och dess skyltar som språkligt landskap.

Abstract

I denna uppsats presenteras Göteborgsoperan som språkligt landskap. Detta görs med hjälp av 435 fotografier av operans skyltar som presenteras i en kategoriseringsmodell. Undersökningsmaterialet är av tre slag: reglerande skyltar och informativa skyltar, samt en kombination av de båda. Syftet är att undersöka vad skyltarna kan säga oss om hur operan kommunicerar med sin omgivning och hur kommunikationen och samarbetet sker inom operan. En kortare betraktelse över operans arkitektur som en del av det språkliga landskapet presenteras. För att lättare kunna studera likheter och skillnader delades operans område in i tre miljöer: den yttre miljön, arbetsplatsen operan samt besöksplatsen operan. Resultatet visar att det finns olika stora behov av skyltning inom de olika områdena. Störst behov finns inom arbetsplatsområdet, där också kökspersonal och tekniker tillsammans med fastighetsansvarig står för den mesta skyltningen. Hos det informativa skyltmaterialet finns det tydliga skillnader i tilltal inom de olika områdena. Skyltar som riktar sig till en större mängd människor har en tendens att bli mer formella i tilltalet, medan skyltar inom exempelvis en eller ett par yrkesgrupper är mer informella. Mot besökare är tilltalet alltid artigt. Övervägande del av skyltmaterialet är på svenska. Operans behov av skyltar på exempelvis engelska är mycket begränsat. Det kan även konstateras att man trots ett relativt ungt (20 år) operahus har ett stort behov av reglerande skyltning. Det är svårt att arkitektoniskt bygga bort eller minimera kontakter med riskområden inom byggnader där det dagliga flödet av människor är stort.