”Mitt mål är att alla ska flyga!” En intervjustudie där teaterlärare resonerar kring arbetet med att tillgodose elevers olika behov i teaterundervisningen

Abstract

I denna kvalitativa intervjustudie undersöks hur sju verksamma teaterlärare på gymnasieskolans estetiska program resonerar kring arbetet med att tillgodose elevers olika behov i teaterämnet. Här görs ett försök till att fokusera på två elevgrupper: elever som behöver extra anpassningar för att lättare kunna nå kunskapskraven respektive elever som har lätt att nå de högsta kunskapskraven och behöver extra stimulans för fortsätta sin kunskapsutveckling. Syftet är att försöka ge en nyanserad bild av olika pedagogiska metoder i bemötande av teaterelevers varierande behov och förutsättningar. Förhoppningen är att det resultat som presenteras ska fungera som ett diskussionsunderlag för både verksamma och blivande teaterlärare genom att bidra till reflektion över den egna teaterundervisningen. Intervjuerna analyseras utifrån ett sociokulturellt lärandeperspektiv. Resultatet visar att det är ett ytterst fåtal elever som inte blir godkända i teaterämnet. I detta fall beror det främst på hög frånvaro. De elever som deltar och är aktiva i undervisningen men som har svårt att nå ett högre betyg har främst problem med skriftliga analyser och reflektioner. I detta fall brukar eleverna få göra sina analyser och reflektioner muntligt med läraren istället men ett par lärare använder andra metoder för att stärka alla elever. I det praktiska teaterarbetet får de båda elevgrupperna scenuppgifter som är anpassat efter vad respektive elev klarar av men som samtidigt är utmanande. Vidare talar lärarna för att alla elever kan bli begåvade men att det kan uttrycka sig på olika sätt.