Kan man verkligen använda sig av populärlitterära texter i svenskundervisningen? - en undersökning av ett urval noveller i Frida och Starlet 2007
Sammanfattning
Inledning
Litteraturläsning har länge spelat en betydande roll i svenskämnet. I dagens kursplan i
svenska för grundskolan står att elever bör ges möjlighet att ”uppleva och lära av
skönlitteratur” och att: ”litteraturen har stor betydelse för den personliga identiteten.”1 Det
talas dessutom om det vidgade textbegreppet, som innebär att elever inte endast skall läsa och
bearbeta skönlitterära texter ur traditionellt utvalda böcker, utan även använda sig av andra
slags texter från olika medier. I äldre kursplaner har dock ambitionerna sett något annorlunda
ut:
Litteraturläsningen både i och utanför skolan bör inrikta elevernas intresse på
värdefulla böcker, som kan främja personlighetsutvecklingen och ge tillfälle
till samtal om sådant som är väsentligt för unga människor. Den bör också
sikta till att bibringa eleverna goda läsvanor och motverka lockelser, som en
del lättillgänglig och smakförsämrande litteratur ofta utövar.2
Denna lättillgängliga och smakförsämrande litteratur som det talas om ovan tillhör med
största sannolikhet motsatsen till den kanoniserade ”finlitteraturen”, alltså vad man brukar
kalla populärlitteratur. Än idag finns det dock lärare som rynkar på näsan åt detta slags
litteratur och därmed utesluter den från sin undervisning.
Utgivare
Göteborgs universitet. Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning
Samlingar
Fil(er)
Datum
2007Författare
Andersson, Frida
Publikationstyp
other
Serie/rapportnr.
vt07 1080-03I
Språk
swe