| dc.description.abstract | Samhället förändras, och det gör även våra läsvanor. Ett snabbare informationssamhälle ställer stora krav på sina medborgare som blir vana vid korta, snabba texter. Skolan arbetar med att anpassa undervisningen så att alla elever ska nå målen. För att stötta elever med läs- och skrivsvårigheter görs olika anpassningar av skolan, där ingår lättlästa texter som är menade att underlätta läsningen. Men det finns också en kritik kring hur de är skrivna, där forskare visar på risken med att korta texter i jakten på att korta ner texten och stryka svåra ord går miste om vikiga sammanhang och möjlighet till fördjupad förståelse. Syftet med studien är att undersöka om ett urval att lättlästa lärobokstexter verkligen är lättare att läsa. I uppsatsen besvaras följande frågeställningar:
- I vilken omfattning förekommer direkt tilltal i form av en tydlig författarröst?
- I vilken omfattning förekommer kausala satskonnektiver för att göra texten tydligare?
- Är layouten och utformningen av bilder i texten mottagaranpassad?
Analysen sker utifrån några av de egenskaper som forskningen visar vara viktiga i utformningen av lättlästa texter, och bygger på tidigare resultat från forskare som Monica Reichenberg som betonar vikten av röst och kausalitet i texter. Kritiken kring lättläst lyfter fram hur viktigt det är att en lättläst text inte brister i sammanhang när textmassa försvinner. Studien genomförs huvudsakligen med en kvalitativ innehållsanalys och frågeställningarna används som analysinstrument. Resultatet visar att många av texterna har brister när det kommer till anpassningen, och att det hade behövts en samsyn kring hur man ska skriva lättläst, och en medvetenhet kring hur man författar läroböcker för att på bästa sätt nå de elever som behöver en lättläst text. Ur ett didaktiskt perspektiv är det viktigt att medborgarna i vårt informationsrika samhälle kan leva upp till de ökade krav som ställs på läsförmågan, och skolan borde vara den plats där varje individ ska | sv |
