| dc.description.abstract | I denna uppsats undersöker jag hur användningen av skönlitteratur visar sig relevant – eller inte – för elevens kompetensutveckling i fyra läromedel för Spanska 3. Mitt huvudsyfte är tvådelat. Dels vill jag beskriva och förklara i vilken utsträckning skönlitteratur finns både i relevanta dokument för språkkursutformningen och i läromedel, samt om det förnippas med kulturförmedling. Dels vill jag utifrån mina resultat föreslå implementeringen av skönlitteratur i läromedel för Spanska 3.
I kapitel 2 diskuterar jag kompetensutveckling i språkundervisning utifrån fyra kompetenser, varav två av dem är förekommande i området, nämligen kommunikativ och interkulturell; och två relaterade till skönlitteratur – den symboliska och den litterära. Med utgångspunkt i denna diskussion definierar jag ”kultur” och ”skönlitteratur” såsom jag använder dem i uppsatsen.
Kapitel 3 riktar blicken mot vårt studieobjekt och presenterar dels en generell diskussion om skönlitteratur i gymnasieskolan och dels metoden för min analys, baserad på Magnus Perssons bok Varför läsa litteratur? (2007).
Analysen presenteras i kapitel 4 och består av granskningen av läromedlen De acuerdo 3, Caminando 3, El sur 3 och La plaza 3. Kapitlet inleds med en beskrivning av vad två väsentliga dokument för språkkursutformningen säger om skönlitteratur, nämligen läroplanen GY11 och den Gemensamma Europeiska Referensramen för Språk (GERS).
I kapitel 5 sammanfattar jag mina resultat och drar slutsatserna som lett mig till att föra ett didaktiskt förslag i kapitel 6. Det sista kapitlet visar möjligheter för vidareforskning med hänsyn till mina slutsatser.
Resultaten visade att varken i de nämnda dokumenten eller i läromedlen som granskades är skönlitteratur närvarande i något stort omfång. Dokumenten visar att de skönlitterära texterna inte har någon eller föga betydelse i språklektionen, en syn som verkar delas av läromedlen. Textmaterialet i läroböckerna är för det mesta nyskapade av författarna, | sv |
