Under samma tak men ändå skilda världar. En kvalitativ studie om könsnormer i förskolebarns fria lek

Abstract

I förskolans verksamhet är den fria leken en aktivitet som enligt erfarenhet får stort utrymme. Här lämnas de äldre barnen ensamma att själva besluta över vem de ska leka med och vad. I den fria leken behöver barn förhålla sig till könsnormer och även den makt som inom dem reglerar deras sätt att agera. Det blir en problematik då upprätthållande och överskridande av dem riskerar att förbli osynliga när vuxna inte finns närvarande. Då Skolverket (2011) lyfter hur förskollärare har i uppdrag att motverka stereotypa könsroller samt ge barn möjlighet att pröva andra roller är denna problematik relevant att undersöka.

Syftet med studien är att undersöka hur könsnormer kommer till uttryck inom den fria leken för att synliggöra hur dessa upprätthålls respektive överskrids. Den syftar även till att få syn på hur makten gestaltas inom normer om kön och hur det återspeglas i leken.

Frågeställningar: -Vad blir synligt utifrån könsnormer i barns fria lek? -Vilka könsnormer kan ses som rådande i leken och hur verkar makten inom dem?

Undersökningen utgått från en kvalitativ ansats och genomförts via observationer av barn i den fria leken. Fokus har legat på interaktionen som sker mellan barn i åldrarna 4-5 på en utvald förskola. Materialet har samlats in via fältanteckningar och ljudupptagning. I tolkningen av vårt material har vi utgått från en teoretisk ansats gällande genusforskning. För att kunna besvara våra frågor har analysen skett utifrån vårt teoretiska ramverk.

De viktigaste resultaten i studien har handlat om pojkars och flickors åtskilda lekar då barnen under den fria leken grupperade sig efter kön. Könsnormer som blev synliga hos flickorna omfattas av omvårdnad, ödmjukhet, lekkompetens gällande förhandling samt en referensram om flickighet. I pojkars lek var istället rådande könsnormer de gällande dominans, att vara tävlingsinriktad samt ha referensram kring pojkighet. Makten inom dessa normer reglerar barnens beteende och därmed minskar möjlighe