"Jag blir människa mer än lärobok"

Abstract

Denna studie har haft som övergripande syfte att undersöka sex gymnasie- och högstadielärares tankar och resonemang kring hur de upplever användandet av berättelser ur livet i sin undervisning. De frågor som studien har haft som mål att besvara är vilka syften anger lärare att de har med att använda sig av berättelser ur livet i sin undervisning samt vilka svårigheter och begränsningar uttrycker lärarna finns med den här typen av berättelser i undervisningen?

Resultatet sammanställdes från sex kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma gymnasie- och högstadielärare som undervisar i ämnet svenska. Intervjuerna transkriberades och indelades i teman som upptäcktes under arbetets gång. Med livsvärldsfenomenologi som teoretisk utgångspunkt har vi fått kunskap om respondenternas upplevda och erfarna livsvärld, så som den tedde sig vid tillfället för intervjun.

Studien visar att respondenterna har många syften med att använda sig av berättelser ur livet i sin undervisning. Dels har de syften som är inriktade mot att stärka elevernas lärande, dels har de syften som är inriktade mot att stärka relationen till eleverna. Respondenterna angav även att det finns svårigheter och begränsningar i användandet av berättelser ur livet i undervisningen. Främst handlade dessa svårigheter om att göra en gränsdragning mellan personligt och privat.

Om berättelser ur livet kan tjäna de syften som respondenterna anger innebär det för lärare i allmänhet att det finns pedagogiska fördelar för dem med att delge berättelser ur livet i sin undervisning. Om även de problem och begränsningar med berättandet som respondenterna erfar ska tas i åtanke så anger det, å andra sidan, gränserna för hur och i vilken omfattning de kan användas. Studien visar att det finns en pedagogisk potential i att dela personliga erfarenheter med elever. Förhoppningen är att studien bidrar till att skapa större medvetenhet kring dessa aspekter, både i den pedagogiska praktiken och inom lärarutbildningen.