During 2016, Swedish opéra nouveau company Operation Opera staged a production of Erik Satie’s symp¬honic drama Socrate from 1918, in the original arrangement for female voices and piano. The work was presented in a programme with the title Je suis Socrate which also includesd other music by Satie, choreography, set design and text reading. Nyoperakompaniet Operation Opera presenterade under 2016 en uppsättning av Erik Saties sällan spelade symfoniska drama Socrate från 1918, i originalsättningen för kvinnliga röster och piano. Verket ingick i ett program med titeln Je suis Socrate som även innefattade annan musik av Satie, koreografi och scenografi, samt textläsning. Tillsammans med operasångaren Agnes Wästfelt, som även ansvarade för koreografi, scenografi och kostym, utformade jag uppsättningen och skrev de svenska texterna. På scen medverkade vi totalt fyra artister. I projektet undersökte vi hur det vi vet om ett verk och om de tolkningar som tidigare gjorts kan återspeglas i en och samma presentation. Vi ställde frågor som: Hur kan vi berätta ett verks i historia på scen? På vilka sätt är det möjligt att återanvända andras tolkningar? Är det möjligt att inte lägga in vårt eget perspektiv utan endast låta andras konst synas via oss? Genom att utgå från ett reenactmentperspektiv i vår läsning av verket, återspeglades vår bild av upphovspersonernas och några av de tidigare och mest tongivande uttolkarnas intentioner och resultat i vår version. Research gjordes om Erik Satie, Wienaretta Singer, Merce Cunningham med flera. En problematisering av begreppet historieskrivning i både en konstnärlig och vidare kontext ingick i projektet. Inriktningen på projektet Je suis Socrate med vårt utforskande av reenactmentbegreppet som historiskt återskapande gestaltning knyter an till mitt forskningsarbete. I detta undersöker jag hur metoder och uttryck från rollspelsvärlden kan tillämpas i en konstnärlig, musikdramatisk och till stor del dikterad kontext.