Ruben Östlund: ”Under arbetet med långfilmen Play, där barn rånar andra barn, kom jag vid upprepade tillfällen i kontakt med människans oförmåga att hjälpa och be om hjälp i det offentliga rummet. Rånen tog plats i varuhus, på spårvagnar och på torg, trots att många vuxna såg vad som hände var det väldigt ovanligt att någon ingrep. När min pappa var sex år gammal hängde hans föräldrar en adresslapp runt hans hals och lät honom springa ut på Östermalm i centrala Stockholm för att leka. På 50-talet såg vi andra vuxna som en tillgång, som någon som kunde hjälpa våra barn om de råkade illa ut, idag upplever vi andra vuxna som ett hot. Rutan är bland annat ett försök att påverka den attitydförändringen.” Kalle Boman: ”Tanken är att undersöka och initiera möjligheten att skapa en frizon, Rutan, där bara goda värderingar råder. Värdegrunden i Rutan utgår från det dokument som FNs generalförsamling antog och kungjorde den 10 december 1948 som en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Rutan är en påminnelse om och en hyllning till vårt gemensamma ursprung, släktet Homo som är minst 2,8 miljoner år gammalt.”