SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSER AV ARBETSRELATERAT HOT OCH VÅLD

Abstract

Bakgrund: Arbetsrelaterat våld beskriver våld som en aggressiv handling som är riktad mot en person i tjänst och som får en fysisk och psykisk negativ påverkan på hälsan och förmågan till yrkesutövande. Syfte: Att belysa vilka personliga och yrkesmässiga konsekvenser arbetsrelaterat våld får för sjuksköterskan som möter detta i sin yrkesutövning. Metod: Litteraturstudien baseras på 13 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod. Resultat: Rädsla visade sig vara en central känsla som sjuksköterskan kände i sitt arbete. Att känna rädsla, ilska och en ovilja emot att hjälpa patienter som utövade våld påverkade sjuksköterskans möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter. Orsaker till att man inte gjorde en anmälan till arbetsgivaren var känslor av rädsla för konsekvenser från arbetsgivaren och kollegors tankar kring en anmälan. Sjuksköterskor som råkat ut för arbetsrelaterat våld har inte samma förmåga att koncentrera sig på sina arbetsuppgifter och direkt efter att en händelse inträffat så är sjuksköterskans arbetsförmåga nedsatt så att hen inte kan ge god vård till andra patienter. Sjuksköterskan kan känna negativa känslor mot patienten och uppfattar hen som otacksamma samt att det är svårt att känna motivation till att ge vård till någon som hotar att slå eller förolämpar. Tvångsåtgärder skapar negativa känslor för patienten och sjuksköterskan. Många som arbetar med hot och våld har intagit en accepterande ställning där de ser våldsutövningar som en del av arbetet. Sjuksköterskor som blivit utsatta för våld låter bli att anmäla detta då de inte ser någon mening med det och är rädda för konsekvenser som kan följa på grund av en en anmälan.