"Föräldraansvaret [...] kan dock i vissa fall behöva kompletteras med insatsen personlig assistans". Om barns rätt till personlig assistans, föräldrars ansvar och rättssäkerhet.

Abstract

Uppsatsen handlar om hur föräldrars ansvar för barns grundläggande behov beaktas i bedömningen av huruvida ett barn med funktionsnedsättning har rätt till personlig assistans eller assistansersättning enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade respektive socialförsäkringsbalken.

Fokus för uppsatsen ligger på innehållet i rättskällorna; lagtext, lagens förarbeten och praxis från Högsta förvaltningsdomstolen. Av dessa framgår att föräldraansvaret beaktas i bedömningen kring barns rätt till personlig assistans på så sätt att assistans endast beviljas i den mån barnet har hjälpbehov som går utöver vad som kan anses normalt för barn i aktuell ålder. Med hjälp av rättskällorna och litteratur studeras även begreppet ”föräldraansvar” rent generellt. För att förmedla en bild kring förvaltningsmyndigheternas tillämpning av bestämmelserna presenteras också några styrdokument och ett antal undersökningar av tillämpningen på denna nivå.

Bilden som förmedlas av innehållet i rättskällorna kompletteras av en fallstudie kring hur förvaltningsrätten i Göteborg tillämpar de aktuella bestämmelserna. Studien omfattar 29 domar meddelade under första halvåret 2016, och av dessa framgår att domstolen håller sig inom de ramar som sätts av rättskällorna. Det framgår också vissa mönster i tillämpningen och bedömningarna, såsom att föräldraansvaret på ett övergripande plan är större ju yngre barnet är. Av studien framgår också att domstolen inte alltid utförligt motiverar sina slutsatser, och det förekommer att barnets hjälpbehov bedöms falla utanför föräldraansvaret, utan att assistans beviljas.

Avslutningsvis diskuteras de tidigare presenterade resultaten ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Genom att bestämmelserna ger stort utrymme för hänsynstagande till den enskilde individens förutsättningar för att dennes behov ska tillgodoses, så lämnar konstruktionen utrymme åt materiell rättssäkerhet. Det kan dock ifrågasättas om konstruktionen är formellt rättssäker, då det är svårt att förutse hur utgången i det enskilda fallet kommer att bli. Fokus för denna typ av bestämmelser är dock att möjliggöra individuella prövningar, varför den nuvarande avvägningen mellan formell rättssäkerhet och materiell rättssäkerhet kan anses rimlig. Tillämpningen bör därför granskas ytterligare innan fler riktlinjer införs. Detta eftersom sådana minskar utrymmet för hänsynstagande till omständigheter i det enskilda fallet.