Under det senaste decenniet har traditionellt interna innovationsprocesser börjat ifrågasatts eftersom organisationer står inför nya utmaningar. Dessa beskrivs ofta i termer av ökad tidspress för innovation samt den ökade komplexiteten i den typ av problem som präglar de globalt dynamiska marknadsförhållandena. Detta har ökat intresset för kollaborativ innovation. Det syftar till gränsöverskridande samarbeten för att generera de mest fördelaktiga premisserna för innovation, vilket föranlett nya sätt att organisera för att få tillgång till innovationsprocesser präglade av kollektivt skapande och kreativa idéer. Även om kollaborativ innovation vunnit bred acceptans inom skilda forskningsinriktningar, parallellt som det har haft ett betydande inflytande i praktiken under det senaste decenniet, är det fortfarande inte säkert hur lyckade resultat kan erhållas. Gränsöverskridande samarbeten har till sin natur visat sig vara svåra att hantera, ibland karaktäriserade av fallgropar såsom tröghet, brist på gemensamma uppfattningar och utebliven kontroll. Centrala frågeställningar har visat sig vara hur ledarskapet kan generera förutsättningar för att uppnå ett kunskapsflöde över organisationsgränser, hur gemensamma förväntningar kan genereras och hur ledarskapet kan manövrerar arbetet utan formell auktoritet. Syftet med denna studie har därmed varit att bidra med en djupare förståelse av kollaborativ innovation och hur ledarskapet kan yttras för att påverka kunskapsflödet över organisationsgränser samt driva ett gränsöverskridande samarbete framåt. Genom en litteraturstudie har en konceptuell analysmodell genererats för att analysera och förklara ledarskap inom kollaborativ innovation. Den empiriska delen baseras på en fallstudie innefattande 10 stycken intervjuer inom ElectriCity i Göteborg. Ett gränsöverskridande samarbete där forskning, industri och samhälle framställer, undersöker och demonstrerar nya lösningar för morgondagens hållbara kollektivtrafik. Resultatet mynnar ut i slutsatsen att det fordras ett paradigmskifte beträffande hur man ser på ledarskap vid gränsöverskridande samarbeten. Ett traditionellt perspektiv med betoning på den formella positionen kommer inte leda till kollaborativa fördelar i dessa miljöer. För att utnyttja potentialen påvisas istället vikten av ett relationellt ledarskap. Baserat på resultatet hävdas att kollaborativa innovationsprocesser inte kan ses utifrån ett vertikalt perspektiv, med betoning på struktur och ordning. Snarare understryks vikten av ett horisontellt perspektiv, innehållande tonvikt på relationella dimensioner och interaktioner.