ARBETSTERAPEUTERS ERFARENHETER AV ATT ANVÄNDA BEDÖMNINGSINSTRUMENT INOM HEMSJUKVÅRD

Abstract

Bakgrund Som underlag till sina bedömningar behöver arbetsterapeuten samla in information om patientens problem och resurser vilket kan ske med hjälp av bedömnings-instrument. Arbetet inom hemsjukvården är komplext och det finns idag lite kunskap om hur arbetsterapeuter inom detta verksamhetsfält använder sig av bedömningsinstrument i den kliniska vardagen. Syfte Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att använda bedömningsinstrument inom hemsjukvård. Metod Studien genomfördes genom en kvalitativ metod med en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuer genomfördes med fem arbetsterapeuter yrkesverksamma inom hemsjukvården. Vid databearbetningen användes Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat Ur analysen framkom följande fem kategorier som beskrev arbetsterapeuternas erfarenheter av att använda sig av bedömningsinstrument: Bedömningsinstrument tydliggör aktivitetsproblem, erfarenhetsbaserade kunskaper, behov av specifika bedömningsinstrument, kvalitetssäkrande faktor samt behov av ökade kunskaper och mer tid. Resultatet visade att arbetsterapeuterna i hemsjukvården arbetade till stor del utifrån sin erfarenhetsbaserade kunskap. Slutsats Arbetsterapeutens uppdrag i hemsjukvården är komplex då den innehåller många faktorer som kan påverka användandet av bedömningsinstrument. Arbetsterapeutisk teori tillämpades utifrån ett personcentrerat sätt då det vid bedömningar rådde en helhetssyn där personal och anhöriga togs till hjälp i datainsamlingen. Det är viktigt att arbetsterapeuter kontinuerligt även i framtiden får utveckla kunskaper om bedömningsinstrument genom utbildning och diskussion med kollegor.