Transtyretin som biomarkör för nutritionsstatus vid utredning för kolorektalcancer

Abstract

Titel: Transtyretin som biomarkör för nutritionsstatus vid utredning för kolorektalcancer Kurs: MED730, Självständigt arbete i klinisk nutrition, 30 hp Nivå: Avancerad nivå Termin/år: Vt 2017 Handledare: Frode Slinde och Alexandra Vulcan Examinator: Heléne Bertéus Forslund Nyckelord: Transtyretin, biomarkör, nutritionsstatus, kolorektal, cancer, malnutrition, kroppssammansättning, energi, protein, FFMI Bakgrund: Malnutrition förekommer ofta vid kolorektalcancer, liksom förlust av muskelmassa utan samtidig större viktförlust. Bedömning av nutritionsstatus kan då vara missvisande och en risk att förbise malnutrierade individer föreligger. Biomarkörer som transtyretin skulle kunna vara en hjälp när mätning av kroppssammansättning inte går att tillämpa. Det finns dock inget entydigt svar på om det är ett bra mått för nutritionsstatus vid cancersjukdom. Syfte: Syftet var att undersöka om plasmanivåer av transtyretin kan användas som biomarkör för intag av energi och protein samt för nutritionsstatus avseende andel fettfri massa hos individer som är under utredning för kolorektalcancer. Metod: En tvärsnittsstudie utfördes med 15 individer under utredning för kolorektalcancer. Data insamlades avseende intag av energi och protein, kroppssammansättning (bioelektrisk impedans spektroskopi) och plasmanivåer av transtyretin samt CRP. Malnutrition bedömdes via ESPENs diagnoskriterier. Samband mellan transtyretin och CRP, intag av energi och protein, fettfri massa-index, FFMI, samt malnutrition analyserades via linjär regression och Fischers exakta test. Resultat: Inget samband med transtyretin påvisades för varken proteinintag eller malnutrition. Ett signifikant negativt samband observerades mellan transtyretin och energiintag (p = 0,03). En tendens till signifikans noterades även mellan transtyretin och FFMI (p = 0,059). Ett signifikant negativt samband konstaterades mellan CRP och transtyretin (p = 0,03). Subgruppsanalys vid CRP < 15 mg/l visade en signifikant relation mellan transtyretin och malnutrition (p = 0,03) samt FFMI (p < 0,001). Även förhållandet mellan förändring i transtyretin över tid och intag av energi var signifikant när individer med CRP >15 mg/l exkluderades ur analysen (p = 0,008). En tendens till signifikant samband sågs då även avseende proteinintag (p = 0,052). Konklusion: Transtyretin kan vara en användbar biomarkör för nutritionsstatus i form av FFMI vid kolorektalcancer. Vid tillstånd utan inflammation kan transtyretin även vara en hjälp till att bedöma förekomst av malnutrition och avgöra om intag av energi och protein är adekvat. Vid CRP > 15 mg/l bör transtyretin däremot inte användas som markör för varken malnutrition eller näringsintag. Då det finns ett starkt samband mellan CRP och transtyretin bör förekomst av inflammation alltid utredas för att en korrekt tolkning av transtyretin ska vara möjlig.