Grammatikundervisning i sfi – en kvalitativ studie av en lärares klassrumspraktik

Abstract

Detta magisterarbete har undersökt en sfi-lärares praktik gällande språkundervisning och syn på processbarhetsprogression. I studien undersöks hur läraren drar nytta av inlärarnas språkliga resurser i undervisningen, lärarens syn på relationen mellan grammatisk och kommunikativ kompetens, och synen på explicit grammatikkunskap. Studien undersöker också i vilken utsträckning det är möjligt att skönja en medvetenhet om processbarhetsprogression i lärarens sätt att reflektera över sin praktik. Forskningsfrågorna har belysts med hjälp av studier om flerspråkighet, kommunikativ kompetens, implicit och explicit grammatikundervisning samt processbarhetsteori. För att besvara forskningsfrågorna har metoden stimulated recall använts. Metoden innebär att en lärare har filmats under en lektion och vid ett senare tillfälle har hon fått titta på det inspelade materialet och kommentera händelseförloppet under en intervju som filmats. Allt filmat material har sedan transkriberats och kategoriserats. Studien tycks visa att inlärarnas språkliga resurser inte används i någon större utsträckning under lektionen, men paralleller dras till deras förmodade L1 för att förklara inlärarfel. Läraren säger sig lägga stor vikt vid kommunikativa aspekter i sin undervisning och bedömning, men lektionen präglas av ett starkt fokus på explicita grammatiska förklaringar. Läraren uttrycker en stark önskan att skapa ett gemensamt språk med sina elever. Med hjälp av minnesregler hjälper hon inlärarna att minnas den svenska grammatiken. Enligt läraren innebär grammatisk progression att svåra moment placeras i slutet av kurs c, vilket skulle kunna tyda på en utvecklingsstege. Under lektionen ges det få tillfällen till automatisering i tal och i skrift. Studiens begränsade omfattning gör det svårt att dra några generella slutsatser om den här lärarens sätt att arbeta med automatisering.