Show simple item record

dc.contributor.authorPetersson, Magnus
dc.contributor.authorSchröder, Fredrik
dc.date.accessioned2017-06-22T14:19:27Z
dc.date.available2017-06-22T14:19:27Z
dc.date.issued2017-06-22
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/52682
dc.description.abstractEn verksamhetsutvecklande roll för revisorn har enligt flera forskare på området kunnat urskönjas på senare år inom revisionen. Förutsättningarna för revisorn har förändrats då det numera ställs krav att granska verksamheter med otydlig styrning. Denna trend kallas i studien för “förbättran”. Samtidigt ska revisorn fortsatt vara oberoende i sina granskningar enligt normgivningen, vilket går under benämningen “försäkran” i studien. Mellan de två perspektiven skapas motsättningar som benämns som värdekonflikter, vilka revisorn måste förhålla sig till för att legitimera sitt arbete. Studien har identifierat tre strategier, undvikandestrategin, anpassningsstrategin och struktur- och rutinstrategin som revisorn använder och kan använda sig av för att hantera denna problematik. Slutsatsen blir att revisorn kan arbeta med dessa tre strategier för att förhålla sig till försäkran och förbättran och därmed legitimera sitt arbete. Revisorerna vill helst arbeta med båda perspektiven samtidigt, vilket de benämner att vara proaktiv genom att vara främjande och stödjande i sitt arbete. Den proaktiva revisionen ligger närmast anpassningsstrategin men använder också delar ur struktur- och rutinstrategin där revisorn anpassar sig efter den verksamhetsutvecklande, förbättrande rollen och arbetar mycket med dialogen till den granskade verksamheten. För att revisorn ska kunna arbeta proaktivt krävs ett stort handlingsutrymme. När handlingsutrymmet är stort uppenbarar sig en risk att hamna i “hur”-frågan. “Hur”-frågan innebär att revisorn talar om för verksamheten “hur” den granskade verksamheten ska arbeta för att lösa sina brister. Revisorerna försöker aktivt undvika detta för att inte underminera sitt oberoende och dess inneboende natur med sakligheten, opartiskheten samt förutsägbarheten i fokus, sett utifrån ett försäkranperspektiv. Revisorns jobb är endast att identifiera och påvisa bristerna i verksamheten, vilket de många gånger har störst möjlighet att göra på ett rättvisande sätt när de arbetar proaktivt. Slutligen är vår tolkning av empirin att försäkran fortfarande har en större plats i praktiken än förbättran när revisorn arbetar för att legitimera sitt arbete, men att det också finns influenser från det förbättrande synsättet som används i praktiken. Flera av revisorerna har exempelvis delvis gett upp tanken med att vara oberoende utan pratar istället om minimal påverkan och integritet. Det här tolkar vi som ett led i att anpassa sig och använda sig av influenser från förbättran i arbetet. Det proaktiva arbetssättet kan därför sägas vara det förhållningssätt som revisorn helst strävar efter för att legitimera sitt arbete. Det proaktiva arbetsättet kan också vara en legitim medelväg för revisorerna.sv
dc.language.isoswesv
dc.subjectverksamhetsutvecklandesv
dc.subjectdialogsv
dc.subjecthandlingsutrymmesv
dc.subjectoberoendet och dess inneboende natursv
dc.subjectsaklighetsv
dc.subjectopartiskhet samt förutsägbarhetsv
dc.titleProaktiv revision - En legitim medelväg?sv
dc.typeText
dc.setspec.uppsokSocialBehaviourLaw
dc.type.uppsokH2
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg/School of Public Administrationeng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Förvaltningshögskolanswe
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record