Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt på rådgivningstjänster förvärvade i samband med aktieöverlåtelser. En rättsfråga vars utveckling i praxis skett på bekostnad av förutsebarheten.

Abstract

Avdragsrättens huvudregel i art. 168 i mervärdesskattedirektivet och 8 kap. 3§ 1 st. ML stadgar att avdrag medges för förvärv som hänförs till mervärdesskattepliktig verksamhet. Eftersom en aktieöverlåtelse är verksamhet som antingen faller utanför mervärdesskatterättens tillämpningsområde eller faller inom men undantas från skatteplikt, medges inte avdrag för förvärv med ett direkt och omedelbart samband med aktieöverlåtelsen. Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt på rådgivningstjänster förvärvade i samband med aktieöverlåtelser kan emellertid enligt praxis medges om kostnaderna är allmänna omkostnader och således kostnadskomponenter i priset på de mervärdesskattepliktiga varor eller tjänster som bolaget i övrigt tillhandahåller. Sådana kostnader har ett direkt och omedelbart samband med den samlade ekonomiska verksamheten. En genomgång av praxis från EU-domstolen pekar på att det direkta och omedelbara sambandet avgörs utifrån en ekonomisk bedömning, dvs. om bolaget borde ha tagit hänsyn till kostnaden för rådgivningstjänsten vid prissättning av de mervärdesskattepliktiga varor eller tjänster som bolaget i övrigt tillhandahåller. Den ekonomiska bedömningen har till stor del ersatt den funktionella bedömningen som innebär att avdragsrätten är beroende av vilken verksamhet rådgivningstjänsten har ett kausalt samband med. Den huvudsakliga anledningen till denna övergång torde vara att EU-domstolen är mån om att upprätthålla ändamålet med avdragsrätten i mervärdeskattens systematik. Utveckling i HFD-praxis har emellertid inte följt denna övergång varför den funktionella bedömningen fortfarande har en stark ställning i svensk rätt. Detta har medfört en parallell rättsutveckling som skett på bekostnad av förutsebarheten i rättsfrågan.