Hållbar utveckling och läkemedelsanvändning - Anestesisjuksköterskans miljömedvetenhet vid handhavande av intravenösa läkemedel.

Abstract

Bakgrund: Hållbar utveckling skall bedrivas på alla nivåer i vårdkedjan dock föreligger oklarheter angående hur denna implementering sker. Det existerar begränsat med forskning angående anestesisjuksköterskans arbete i kontext till hållbar utveckling. Läkemedel har en negativ påverkan på miljön, allt i från produktionen till destruktionen. Anestesisjuksköterskan handhar dagligen stora mängder intravenösa läkemedel och har ett ansvar att bedriva vård med miljöhänsyn. Syfte: Att undersöka hur anestesisjuksköterskan arbetar med och förhåller sig till hållbar utveckling avseende hantering och kassering av intravenösa läkemedel under en generell anestesi. Metod: Mixad metod användes där både kvalitativ ansats med semi-strukturerade intervjuer samt en kompletterande observationsstudie genomfördes. Tio anestesisjuksköterskor intervjuades och 20 observationer utfördes. Intervjustudien bidrog till större delen av resultatet och analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen framkom två större kategorier ”Interna faktorer” samt ”Externa faktorer” med ett antal underkategorier. Observationsstudien redovisas främst som tabeller och diagram. Anestesisjuksköterskorna såg hinder för hållbar utveckling vid läkemedelshantering relaterat till faktorer så som patientsäkerhet, brist på utbildning, tidspress, samt hygienrutiner. Prioriteringen i arbetet var främst att bedriva en patientsäker vård som ofta dock kunde innebära att läkemedel iordningställdes och kasserades i onödan. Kassering av läkemedel var fungerade med vissa undantag. Samtliga intervjuade ansåg att det var viktigt med hållbar utveckling dock problematiskt att bedriva i kontext till läkemedelshandhavande. Slutsats: För att kunna generera ett hållbart perspektiv hos anestesisjuksköterskor måste bättre utbildning i hållbar utveckling implementeras och ämnet måste få en större plats att generera en innebörd. Arbetsplatsen behöver medverka till förutsättningar för anestesisjuksköterskor att bedriva miljömedveten omvårdnad. Mer evidensbaserad kunskap behövs inom hållbar utveckling i kontext kring anestesisjuksköterskans olika arbetsuppgifter. Background: Sustainable development should be conducted on all levels of health-care, though there are uncertainties as to how it is implemented. Existing research concering the nurse anesthetists’ work in regards to sustainable development is limited. Pharmaceuticals have a negative effect on the environment, from production to destruction. A nurse anesthetist manages large amounts of intravenous pharmaceuticals daily and have a responsibility to excersise care with environmental considerations. Aim: To examine how nurse anesthetists’ work with and relates to sustainable development in regards to handling and and disposing of intravenous pharmaceuticals during general anesthesia. Method: A mixed method was used where both a qualitive approach with semi-structured interviews as well as a supplementary quantitative observational study were conducted. 10 nurse anesthetists were interviewed and 20 observations were ccarried out. The interviews contributed to the majority of the result and were analysed through a manifest content analysis. Result: From the analysis two major headings were found – ”internal factors” and ”external factors” – along with a number of subheadings. The observational study is primarily presented in tables and diagrams. Nurse anesthetists’ recognised obstacles with regards to sustainable development in relation to the use of pharmaceuticals, including lack of education, pressure for time, patient safety and hygiene factors. The priority was to practise patient safety care which often meant pharmaceuticals were prepared but not used, and disposed of needlessly. The disposal of pharmaceuticals worked relatively well but with some exceptions. All of the interviewed felt it was important with sustainable development and to be aware of the environment, but that it was a problem to manage both in regards to the use of pharmaceuticals. Conclusion: To create a perspective of sustainable development with nurse anesthetist, education regarding sustainable development needs to be improved and implemented while the subject must be given a greater part. The workplace must create opportunities for nurse anesthetists’ to excersise care with environmental considerations. More evidence-based knowledge about sustainable development with regards to the nurse anesthetist different tasks is needed.